Igår var vi på middag hos vänner i Hägerstensåsen. Det är 11 km dit. Vi pratade om hur vi skulle ta oss dit och det slutade med att Hanna och Bella åkte kollektivt och jag cyklade.
Det är sällan som jag känner nåt som helst motstånd att ta cykeln. Även om det är över en mil. Jag har fått cykelmuskler. Det är inte jobbigt längre. Blir jag inte svettig då? Hur trevligt är det att komma svettig till en middag? Nej. Jag blir inte ett dugg svettig, trots att det var varmt i går kväll. När man lever efter filosofin: ”Cykla alltid när det är möjligt”, så har man snart tränat upp dom muskler som krävs för att cykla kortar sträckor upp till 15 km utan att bli speciellt svettig. Självklart får man ha sammanhanget man är på väg till i åtanke men det är sällan något problem att anpassa. En extra t-shirt och en deo kan man ju också ta med om man nu skulle få behov.
Hurra för cykeln!
/DS
Varma dagar är det nästan så att man tar en cykeltur för att svalka sig. Cykeln tillsammans med fartvinden blir som en helkroppsfläkt 🙂
det är nästan aldrig fel väder för cykling…