Vetlanda – Köpenhamn Dag 6

Vaknade av barnskrik och trodde en stund att jag var tillbaka i Stockholm. Men inte, det var nämligen så att det hade sovit två knoddar bredvid sina mammor under natten. Det är lite speciellt att vakna upp utan att veta vilka andra som sover i rummet. Man vaknar och nickar lite morgonflummigt åt varann.

Första dan med dåligt väder. Efter en ganska medioker frukost på hostellet gav jag mig ut, med min cykel i regnigt Köpenhamn. Lånecyklarna i den här stan fungerar som kundvagnar. Man stoppar i en tjugokrona och låser på detta sätt upp cykeln, precis som en kundvagn i affären. Pengen får man tillbaka när man lämnar tillbaka cykeln vid närmsta cykelstation.

Fula är dom också, så det är nog inte så många som vill sno dem. Efter att ha kollat runt lite, bl.a. slottet Rosenborg och det moderna stadsbiblioteket, mötte jag upp greken Panos på nationalmuseet. Bra museum. Både historiskt och etnologiskt. Tyvärr försvann greken efter ett tag och jag var tvungen att börja tänka på hemresan. Problemet var att vi delade skåp och han var helt försvunnen i ett jättestort museum. Det återstod inget annat än att ropa upp hans namn i reception. Han kom snart springande och ville visa mig någon utställning. Jag sa att jag var tvungen att åka och han välkomnade mig att hälsa på i Grekland vid tillfälle.  Sen var det dags att ta farväl av greken och Köpenhamn och börja hemresan. Jag tog cykeln mot centralstationen och köpte en biljett –  brovägen – till Malmö. Cykeltaxi är förresten en stor grej i Köpenhamn. Det finns en hel del av dom och chaufförerna är ganska påflugna. När jag kom fram till Malmös nybyggda centralstation försökte jag fixa en biljett till Stockholm, men alla var slut förutom till Nattåget. Det gjorde inget att jag fick ett par timmar extra i Malmö då jag hört att även Malmö ligger på offensiven vad gäller cykelsatsningar. Jag låste in min packning och for iväg, med min Brompton, till Västra hamnen. Det märks att Malmö siktar på att bli en cykelstad i världsklass med nybyggda cykelbanor lika breda och fina som dom i Köpenhamn. Efter att ha kollat cykelbanor, ätit och strövat runt lite i Malmö så var det dags att ta tåget tillbaka till gamla kära Stockholmen. Det var ganska mysigt att sova i en liggkupé. Där sov också en skåning, en engelsman som skulle till Herrängs Dance camp och en tysk samt ett par som jag aldrig hälsade på. Klockan 6 var vi framme och jag är nu tillbaka, efter en himla lyckad cykelsemester.

Att köra långdistans med en Brompton låter kanske inte som en höjdare men det har faktiskt gått lika bra som jag misstänkte. Dom små hjulen är aldrig några problem så länge man kör på asfalt eller annat hårt underlag. Det som finns att önska är några fler växlar än mina tre. Jag tror att man skonar knän och hälsenor med fler växlar att kunna ta till i uppförsbackarna.

Om jag skulle ge mig ut igen, vilket jag säker kommer, så skulle jag överväga att resa ännu lättare. Det förtar lite av cykelglädjen ibland om man har med sig för mycket. Det blir tungt. Däremot är det grymt skönt att ha ett tält med sig att sätta upp där det passar. Det hade heller inte varit fel att kunna växla körposition ibland.

Det ska också sägas att det är bra att ha tid på sig, så att det inte blir nån slags sport att man ska vara framme så fort det bara går. Pauser är bra och att ha tid att stanna till. Inte bara rusa förbi allt.

Under morgonen har jag roat mig med att mäta upp varenda liten delsträcka med gps:en och det blev längre än vad jag trodde. Närmare bestämt 39 mil och två kilometer.

På återseende!

/ DS