Dag 6 Köpenhamn-Amsterdam
Vaknade i natt av att det small till. Det var ett sjuhelsikes oväder och det lät som att blixten slagit ner.
Sov ett par timmar till innan jag trampde bort mot Amsterdam Ceentral för att försöka fixa hemresan. Alla natt-tåg mot Köpenhamn var ju som sagt fullbokade fram till 24/7, men enligt info från nätet så skulle det finnas natt-tåg mot Hamburg. Från Hamburg skulle det ju sen inte vara nån match att ta sig vidare mot Köpenhamn.
I biljetthallen för internationella tåg berättar en otrevlig kvinna vid informationen, att hela systemet hade kolapsat. Det går varken köpa eller boka nån biljett någonstans överhuvudtaget, menade hon. Kanske hade det med nattens åskknall, att göra.
Det började köra ihop sig lite, med hemresan. Försökte ändå slappna av och passa på att njuta av Amsterdam när det nu, för en gång skull, inte spöregnade.
Jag lämnade in min Brompton för kedjebyte hos killen på Brompton Junction butiken. Den kunde jag hämta senare på dan, sa han.
Det sägs att man bara måste besöka Van Gogh-museet, när man är i Amsterdam. Och sen bara måste man åka kanalbåt.
Cykel i trä utanför museet.
Det blev planen för dan. Museet var både intressant och hänförande, kanalturen också. Väldigt bra början till någon som besöker stan för första gången. Köp ett kanalbåtspass, åk runt ett par timmar, sen har man fått en hyfsad överblick över stadskärnan.
Efteråt hade klockan hunnit bli fyra. Jag klev av kanalbåten strax utanför Amsterdam ceentral, för att gå än en gång ordna biljett.
”Ganska stort” cykelgarage utanför centralstationen.
Denna gången gick det bättre, även om natt-tåget till Hamburg också var utsålt. Men det fanns en avgång redan 19:40 samma dag. Fem byten, en omväg söderut och två timmars väntetid på en jätteliten station, utomhus. Men jag skulle ändå vara framme i Köpenhamn vid tolvtiden nästa dag.
Efter att ha käkat falafel bestämde jag mig för att köpa biljetten. I receptionen fick jag nu prata med en mycket mer tillmötesgående man som verkligen ”ville” hjälpa mig.
”Det hör ser inget kul ut, vänta två timmar i den hålan.” , sa han. ”Vi bokar om rutten så det bara blir tre byten och att du får vänta 1,5 timmar i Köln istället.”
Det lät mycket bättre. Tänkte att jag kanske kunde ut och cykla i Köln lite när jag ändå var där, visserligen mitt i natten, men ändå.
Nu hade jag ca tre timmar på mig innan tåget gick. Cykeln skulle hämtas och jag ville få mesta möjliga så jag bestämde mig även för att cykla runt på några outfoskade ställen som till exempel Vondelpark, som är Amsterdams motsvarighet till Central park i New York.
Red light district
Det var som en dröm att cykla igen, nu när kedjan var bytt. Detta borde jag ju naturligtvis gjort innan jag stack iväg. Baksidan av en hopfällbar cykel, är väl tyvärr att en del komponenter slits fortare än på en standardcykel. Men det är det helt klart värt.
En av de bättre cykelbanorna i city
En av de sämre…
Lokalbefolkningen är ganska stökiga på cykelvägarna. Man får se upp. Det är som sagt inte alltid cykelvägarna är på topp.
Har inte sett en enda cyklist med hjälm här. Pratade med en tjej på hotellet om att i Stockholm har 70% av cyklisterna hjälm. Hon började skratta och trodde jag menade motorcyklar. Här har ju inte ens motorcyklister och mopedister hjälm, kan tänka mig att hjälmdebatten kanske är på den nivån i Amsterdam. Den gäller helt enkelt inte cyklar. Det var därför tjejen skrattade.
Jag har ingen olycksstatistik men jag gissar att det händer en hel del med lokalbefolkningens väldigt avslappnade inställning till skydd.
Avslappnade med skydd…
Efter att ha cyklat i vackra Vondelpark, fotograferat och utforskat Gamla stan lite mer var det dags att säga farväl av världens mest liberala stad.
När jag ca 01:30 försökte få en bild av mig själv med Domkyrkan i Köln i bakgrunden, hade tågresan knappt börjat. Bilden blev – sådär.
/DS
Bilden på kanalen är verkligen jättevacker.
Tackar!