Jag mår inte bra idag.
Igår fick man höra på regionala nyheter , att det bildas cykelhatargrupper på Facebook för fullt, vars högsta önskan är att släcka de trampande en gång för alla.
Eller åtminstone spruta ner oss med spolarvätska.
Idag läser man i Metro att antalet cyklande i Stockholm minskar för första gången på länge, enligt en undersökning.
Varför? Jo, för folk inte känner sig trygga att cykla på den undermåliga cykelinfrastrukturen i Stockholm city.
Cyklisthat gör mig förbannad.
Att människor slutar cyklar p.g.a. rädsla gör mig ledsen.
Lyssnade på Klotet i P1 för ett tag sen.
Den smog och de miljögifter som bildats lokalt i så gott som alla större kinesiska städer, är så ohälsosam att medvetna miljöexperter inte ens tillfälligt vill ta med sig sina familjer dit för att göra en utredning och utveckla ett förbättringsprogram.
Detta måste ses som en stor fet varning om vad som väntar.
Det finns helt enkelt inte utrymme för något cyklisthat.
Vi lever i en tid med överfull kollektivtrafik och samtidigt ett Stockholm som är på väg att växa med ett Göteborg till 2030.
Vi lever i en tid med kass luftkvalité i innerstan samtidigt som folk spenderar oförståligt mycket av sina liv stillaståendes (ofta en person/bil) i bilköer.
Cyklisterna har genom åren funnit sig i att röra sig i ett trafiksystem som inte är anpassat för dem, där vägar plöstsligt tar slut, rödljus som inte slår om förrän det kommer en bil – och där den så uppenbart orättvisa snedfördelningen av gatuutrymmet ofta används till att parkera sin bil eller att ställa avfall på.
Så ni som hatar. Sluta med det och börja cykla istället. Då kommer ni att bli medvetna om att själva problemet till stor del ligger i bortprioriterade cykelsatsningar och sen efterkrigstiden sett, en urstark och hänsynslös bilnorm.
Och ni som är cykelrädda:
I alla amerikanska städer där cyklingen ökat har allvarliga trafikolyckor minskat som bara den. Hur då? Jo, för att många cyklister bidrar tillsammans till ett lugnare trafiktempo.
Med andra ord Critical Mass-principen.
Så ni som väntar på att politiker ska få tummen ur och ge oss bredare, bättre och mer sammanhängande cykelvägar innan ni själva hoppar upp i sadeln; vänta inte mer – cykla idag.
Det är snabbaste vägen till en tryggare cykelstad.
/DS