I höstas inledde jag projekt: sälja-av-sånt-som-inte-används.
Och visst fanns det en hel del att plocka av och då speciellt cyklar.
En gammal vacker farfarscykel, en minicykel från 70-talet och nu sist min touringcykel Koga Miyata -87 med utslitna (svåra att få tag i) ovala drev.
Helt plöstligt är den enda cykeln som till 100% tillhör bara bara mig, min fyra år gamla Brompton M3L.
I veckan har jag kännt ett tryck mot bröstet i form av genuint och äkta materiellt begär.
Det var rätt längesen och det är jag värd tänker jag.
Inte blev det bättre av, när jag via bloggen Velonavia, blev upplyst om den här finska snyggingen:
En Pelago Stavanger. Perfekt för långfärd och en massa annat – tidlös vacker och hållbar design som aldrig går ur tiden.
Nästa fredag drar jag till Berlin och förutom historielektion tänkte jag kolla in en hel del vackra cyklar. Och lyckans mig ser på Pelagos hemsida att de tydligen har ett tillfälligt showroom där och jag hinner precis dit innan slutdatum 5/7.
Då ska jag testa och se om jag blir kär.
En annan intressant och tilldragande cykelproducent är supertyska, ultralätta och remdrivna Schindelhauer…
…som producerar snuskigt vackra cyklar från fixie/singel till 18 vxl. Lättaste oväxlade väger bara 8,2 kg.
Men remdrift? Jag vet inte…
Sen kollar jag även in engelska Singular Peregrine. Man beställer ram och väljer komponenter själv. Just modellen Peregrine lär vara väldigt flexibel då den kan byggas som allt mellan touring och fixie.
Singular Peregrine
Vapnen för ett bilfritt liv tror jag är heligt treenig: låd-, vik-, och ?
/DS
Nästa vecka kommer min ram och då ska jag bygga en fixie med remdrift. Du får testa 🙂
Är det sant. Jag kommer dirket. Är sjukt nyfiken.
Jag hör av mig nästa vecka 🙂
Härligt. Syns.
Jag börjar odla ett bilhat. Inte bra. Sveavägen (såklart) parkerar ju drösvis med bilar mitt i cykelbanan. Oftast orkar jag inte stanna, men denna gång tvingade bilistens parkering cyklisterna att köra mitt i vägbanan i ca 100 meter. Det kändes inte ok. Jag stannade, knackade MKT försiktigt på rutan för kontakt. Men han ignorerade först och efter en andra knackning så pekade han bara i en svepande rörelse att jag skulle köra i vägbanan. Frustrationen växte snabbt i kroppen, men trots det cyklade jag efter en kort stund vidare. Utan åtgärd. Inom mig bubblade förslag på mer drastiska åtgärder som att släppa ut luften ur hans däck, sparka i dörren, repa med nycklar eller mer kreativt: hälla en Subway-milkshake på taket. Men det får man ju inte göra… Dock kommer han alldeles för enkelt undan. Drösvis med cyklister tvingas ut i vägbanan, vilket inte känns ok. Vad kan man göra i detta läget FÖRUTOM att ringa Polisen (som ändå bara ber honom att flytta på sig utan böter OM de MOT FÖRMODAN skulle ha tid att komma förbi). Jag skulle verkligen vilja ha ett bra knep i bagaget, åtminstone ngt som gör att han tvingas TÄNKA lite på den oreda som han orsakar samt som gör att jag känner att jag undviker den ”låt-gå”-uppfattning som jag starkt ogillar att jag sprider när jag låter bilisterna parkera i cykelbanan….
Jag om nån förstår frustrationen. Det så förnedrande att få hela sitt körfält helt blockerat. Stockholms cykelbanor är ju extra sköra då de är så smala. Halva bilen täcker hela cykelv.
Bra att han fick veta att du inte tyckte det var ok. Om man, utan att protestera, rundar bilen och finner sig så talar man ju om att man tycker beteendet är ok.
Har du smartphone? Testat appen cykelrapporten?
Borde ju, även om åtgärd uteblir, åtmnstone skrämma upp en och annan drulle.
Fortsätt iallafall att visa vad du tycker.
Visst är den treenig, Låd, Vik och Paket!
Införskaffade en paketcykel från 40-talet, ett renoveringsobjekt som går att lasta rätt ordentligt, samtidigt som jag sålt två andra cyklar. Med en Christiania, en Brompton (som ska komma ny nu i dagarna) och en tvåhjulig pakethoj så behövs inget annat. Om man inte läser fräcka cykelbloggar då som kryllar av uppdämda behov…
Jag tänker låd – för last och barn, vik – för kombination med andra färdmedel och till sist en bra touringcykel – för långfärd, motion och pendling.
Ställ dig framför och visa tydligt att du fotograferar honom. Det brukar Inge obehag för de flesta. Se till att han förstår att nummerplåtfn kommer med. Det signalerar att du vet vem han är men hsn har ingen aning om vem du är. Frågar han så säg precis så som det är och förklara varför du tar bilden. Ljug om att det finns en blogg där man hänger ut personer som han. Det är kanske lite taskigt men det är det att ta vår plats också.