Nynäsleden med en fullastad lådcykel

När vi trampade iväg mot Nynäshamn i fredags var jag himla sur. Jag hade försökt få Hanna att förstå innebörden av att packa så lätt som möjligt när man är ute på cykelsemester.

För att det ska vara lustfyllt att trampa länge måste man, i packningsväg, tänka minimalistiskt. Det är min devis.

Det slutade med att man fick en Haglöfsryggsäck stl XXL fylld med bly i lådan. Eller i varje fall hur tung som helst. Och vem som skulle cykla lådcykel/Brompton var en såkallad ickefråga.

Bra med sovplats

Går det att cykla 8,9 mils cykelled med en cykel lastad med: barn (15 kg), ryggsäck (25 kg), tält, sovsäckar, liggunderlag (10 kg). Och såklart cykeln (42 kg) och bloggaren själv på 73 kg.

Yep, det går.

Den sammanlagda vikten är inget man vill tänka på innan man, som idag, har sträckan bakom sig.

Nu har jag fått distans och kan summera den totala vikten till: 165 kg.

Jonas Gardell pratade i sitt sommarprat om ”Tommy och Annika-människor”. Pippi flyger genom att bara flaxa med armarna i en scen. Tommy och Annika säger: ”Sådär kan man ju inte göra” och det går upp för Pippi att det kan man ju fakstikst inte och hon – faller.

Precis den här typen av ”Tommy och Annika-människa” träffade jag vid ett stopp för rödljus, en dag innan avfärd. Han cyklade upp jämsides med mig för att säga: ”häftig lådcykel”.

Jag berättade att vi skulle cykla nio mil med den nästföljande dag.

”Men det går ju inte med en sån cykel” sa han och började nästan garva. Den röven.

Men man kan flyga, trots rejält kuperad terräng och en blytung ryggsäck i lådan. Med mycket patos och en under hela resan synnerligen frejdig unge, som i uppförsbackarna stöttat genom att ropa ”heja pappa, heja pappa”, så är det genomförbart.

En fråga jag ställde mig (innan avfärd) var om man egentligen bör sätta ett ”E” och ett ”l”, framför lådcykelsemester, eller inte, för familjefridens skull.

Svaret är: Ja.

Åtminstone när det handlar om så pass kuperad terräng som Nynäsleden bjuder på.

Jag klarar det för jag är: van att cykla långt, lite galen, feta lårmuskler och för att jag till varje pris VILL att det ska funka.

Övernattning vid Grindsjön

Men det hade varit roligare, och man hade kunnat njuta mer av den bitvis fina naturen, med elhjälp i en del av uppförsbackarna. Nu blev det lite väl mycket kamp.

Den bitvis fina naturen för att den långa sträckor är sådär (mycket tallskog).

Vi hittade en jättefin övernattningsplats vid en sjö (Grindasjön) och det är delvis väldigt fint, men en man vi pratade med vid en badplats, rekommenderade gamla Nynäsvägen som det bättre cykelalternativet.

Vi ska ta den hem om en vecka. Återkommer om det verkligen är det bättre valet. Cykelleden är nästan nio mil så vägen hem lär bli en enklare resa (ca 6 mil), men man cyklar ju inte för att komma undan med så få mil som möjligt.

En kanongrej, för Bella, har varit att kunna växla mellan bänkplats och framtill i lådan. Det har gjort resan mindre enformig och hon har kunnat sova när hon vill. Hon har verkligen varit på strålande humör hela tiden.

En behållning av att cykla långt är hur sanslöst gott all mat- och dryck smakar. Vi tog varsin öl på ett hak efter ca fyra mil. Ingen av oss diggar direkt Åbro, men den här var ett undantag. Kroppen har liksom gjort sig så förtjänt av det. Allt smakar så mycket bättre. Det här var utan tvekan en av de bästa ölen på väldigt många år.

Under veckan här i Visby ska jag (förutom att vara oerhört semesterbussig och tillmötesgående mot mina kamrater och medmänniskor) turfa så mycket jag bara kan. Ett utmärkt sätt att utforska Visby, och då jag ligger på en blygsam åttioniondeplats måste jag bara avancera. Gutarna ska få sig en omgång.

Hörs.

/DS