Jag har ont i skallen.
Vi är i Påskallavik (föräldrarnas sommarställe). Planerade att ta bussen hem på tisdag MEN har dessvärre glömt den fula lilla plastiga bankdosan man måste ha för att kunna betala sina Swebusbiljetter online.
Dosan är nästan lika stor som en iphone, måste vanligtvis letas efter minst en kvart, och kan absolut ingenting alls – förutom att ge sitt korthuggna ”OK” som bekräftelse vid köp och lite annat, efter ett oändligt meckande med koder hit och dit.
Ringde Swebus.
Hur gör man för att betala biljetterna om man har glömt sin fula lilla plastiga bankdosa?
Då går man till Pressbyrån eller 7-eleven och köper biljetterna där, säger en halvtrevlig halvgammal kvinna i andra änden.
Men finns verkligen nån av dom butikerna i Oskarshamn? (12 km norr om P-vik) fortsätter jag.
Det vet jag inte, svarar busskvinnan.
Kan du kolla det då?
Nej tyvärr, det kan jag inte.
Så då kanske det visar sig vara kört att komma med bussen, för man kan möjligtvis inte betala kontant till chauffören va?
Nej, bara online.
Vad synd, svarar jag.
Och här kunde samtalet ha slutat. Men i egenskap av cykelbloggare och p.g.a. min obotliga nyfikenhet över hur man, i vårt avlånga cykel-u-land, bär sig åt för att ta sig själv- och sin EJ hopfällbara cykel (utan bil) mellan till exempel Stockholm-Växjö för att cykla Sydostleden ner mot Simrishamn, fortsätter telefonsamtalet en liten stund till.
Så jag slänger ur mig:
Kan man förresten ta med sig sin cykel på era bussar? och är 99,9 % säker på ett kort och oödmjukt NEJ.
Javisst.
Va? svarar jag säker på att ha hört fel.
Ja, man kan ta med sig cyklar på våra bussar. 69:- kostar det utöver priset för biljetten.
…Okej, vad bra…då vet jag, svarar jag paralyserat och samtalet avslutas.
Och det är nu, och inte förr, som det börjar värka i huvudet. För 69:- extra kan man alltså ta med sin cykel på Swebus.
Hur sjutton kan det då vara totalstopp för medhavd cykel på ett långt och rymligt SJ-tåg?
Jag fattar det inte.
Trodde Blåklintbuss var ett undantag men på bussar, i motsats till tåg, verkar cyklar inte vara något problem överhuvudtaget.
Jag kan, hur jag än försöker, inte begripa detta.
Måste snarast be ”miljövänliga” SJ om en förklaring för att råda bot på huvudvärken.
Hur vi tar oss hem till Stockholm är ett mindre problem.
/DS
Byt bank till Seb eller Skandiabanken, där behöver man bara sätta lösenord när man betalar med kort online. Sjukt mycket bättre än andra dos-krävande banker.
Kul med swebus, men de kräver att man tar av pedaler, vrider styret och täcker över bl.a. kedjan. Du får berätta om hur upplevelsen var, nyfiken då jag själv har funderat på att ta med cykeln på det sättet.
Har varit nära att byta tidigare. Kanske blir så nu. Inte första gången detta händer.
Mycket bättre med krav att ta av pedaler och lite än SJs taskiga attityd till cyklar. Inte aktuellt att ta med nån cykel i bussen denna gången men bra att veta att det går.
Som alltid lika intressant att höra hur man bemöts som cyklist hos transportbolagen. Åkte med SJ för två veckor sedan. Som frekvent SJ-åkare i jobbet så har jag svart prio kort o kan åka i första klass för halva priset under sommaren. Riktigt trevligt. Kliver på kupén med min ihopfällda nakna Brompton i handen som jag åkt med under ca 1 år (ca 100 enkelresor).
Servicepersonen säger att jag inte får ställa min cykel där jag tänkt ställa den, men jag förstår snabbt att det beror på att brandsläckaren står där. Inga konstigheter. I samma andetag som han berättar var det finns plats så säger han att cyklar inte får tas med på SJs tåg.
Jag blir osäker, men har ju åkt ca 100 gånger bara i år o ingen har sagt ngt, vilket jag säger till honom…
Han ”gör ett undantag” o saken är ur världen. Enligt honom iaf. Men inte enligt mig. Direkt upp med datorn när jag sätter mig vid min plats och jag googlar ”ihopfällbar cykel SJ”. Direkt hittar jag till deras FAQ som berättar att det är ok att ta med ihopfällbar cykel. Glasklart. Jag ”pinchzoomar” med macen så att bokstäverna i texten kan läsas på 3 meters håll o när han kommer förbi igen o ska kolla biljetterna tar jag ”fajten”.
Han bjäbbar helt oväntat emot (IGEN) trots min övertygande tekniska bevisning o säger att detta är ju ett ”X2000”.
Jag säger att det står ”alla SJ-tåg” o det kan ju knappast misstolkas.
(För övrigt kallas tåget vi sitter på numera SJ2000 o inte längre X2000. Tågmodellen heter X2). Så han har fel även där…
Han fortsätter att bjäbba emot och det hjälper inte att jag dessutom påpekar att ”jag har svart bälte i SJ-åkande” (iom mitt kort som ligger framme på bordet) och är en duktig (lönsam) återkommande kund som jag hade hoppats att han skulle vara extra trevlig mot.
Vi skiljs åt med meningsskiljaktigheten som största karaktäristika på våra två samtal.
SJs personal är ofta övertrevliga (inställsamma) men den här killen saknade helt den sidan.
Riktigt tråkigt tycker jag, jag köper cykel som ska passa SJs regler o ändå så ska jag behöva ta på mig rustningen o stå på barrikaderna o utbilda deras personal.
MEN, ok. Han är förmodligen sommarvikarie, så det är väl för mkt begärt att han ska ha koll på cykelreglerna. Eller???
Peter. Tragiskt att höra. Jag blir så förbannad så att jag får hålla i mig när jag läser din historia.
Har ju liksom du rest många många gånger med min Brompton i X2000. Har aldrig varit nåt problem.
Att han fortsätter att käfta tycker jag är både tragiskt och allvarligt.
Jag hade kanske tagit hans namn och gått vidare med saken så han fått nån form av tillsägelse.
Han ska banne mig inte sprida fel information. Att inte få ta med sig ens en hopfällbar cykel är totalt orimligt.
Japp, jag borde tagit åtminstone förnamnet, det står ju dessutom på namnskylten. Då hade jag kunnat återkoppla till kundservice. Så blir det nästa gång…
Du kan gott ringa eller maila SJ kundservice och rapportera detta ändå, du behöver inte ha något namn på konduktören, bara tala om vilket tåg du åkte med.
Check!
Kör hårt Peter. Blir sugen själv att ringa upp SJ och se till att de genomdriver nån slags personalutb för oupplysta tjänstemän.