Mig och min blogg uppmärksammas, glädjande nog, i aktuellt nr av cykelfrämjandets tidning Cykling.
Var det där överdrivet?
Inte egentligen.
Jag tror verkligen på att less is more, att cykeln är det ultimata transportmedlet, den rätta livsstilen och en kombination av minimalism och genialisk enkelhet i dess heligaste form.
Min gamla gitarrlärare, som jag gick för under högstadiet och gymnasiet i Vetlanda, hade flaxat runt och sökt efter ”sanningen” bland de mest svårtuggade musikstilar man kan tänka sig: sjukdjup cheesejazz, fusionspop, halvsunkig cannabisreggae och mixolydiska flumimprovisationer.
Den sista dagen innan jag tog studenten berättade han att han till slut funnit vad han så febrilt sökt efter.
– Bluesen, David, det är där hemligheten finns.
– Men det är ju liksom det man håller på med på första gitarrlektionen, liksom tre ackord och lite mollpenta, skit enkelt ju?! suckade jag
– Precis, nu sa du det själv – i enkelheten, det är där du hittar det, svarade han lite smått högtravande.
Men han hade fullständigt rätt.
Det är lite så det känns med mitt obotliga cykelintresse.
Jag har hittat hem till bluesen, men i annan gestalt: med trampor, kedja skinnsadel och ram.
Back to the blues.
Mitt hem är i sadeln.
/DS
Snyggt jobbat. Kredd!
Tack!