Bilfri och nödsituationer?

Får bloggmejl ibland.

Folk tackar för en inspirerande blogg och har ofta ett och annat spörsmål på hjärtat.Trevligt.

Om jag kan bidra med lite konsulting som i sin tur kan leda till ett bilfritt (eller bilfriare) liv, blir ingen gladare än jag.

Ska börja publicera breven på bloggen. Börjar idag.

Cargo bike – bicycle ambulance during WW2. It looks more like a coffin, but it would have been easier to maneuver around the rubble than a vehicle. Från Urkai community (fotogr. okänd)

Fick en mejlfråga om hur det här med nödsituationer går ihop med ett liv utan bil:

Hej där, jag är en ung och bilfri cyklist som cyklar vart jag än ska och jag har följt din blogg i några månader. Jag hade tänkt fortsätta leva bilfri så långt som möjligt, men min flickvän har inte samma inställning som jag så våran framtida familj kommer nog ha en bil gemensamt. Jag tänker själv dock använda den så lite så möjligt.

Men till min fråga, jag försöker komma på hur cykeln kan ersätta bilen och i de flesta scenarion ser jag hur den kan göra det. Det jag dock har svårt att se en lösning till är nödsituationer då tiden är mycket viktigt, till exempel om någon skadar sig allvarligt hemma och man måste snabbt till sjukhus. Eller om tjejen är gravid och är på väg att föda närsomhelst, att köra henne i lådcykel till förlossningen är inte så värst smidigt. Vad har du för lösning på detta?

I framtiden då jag flyttar vet jag inte exakt hur jag kommer bo, men kanske en halvmil från centrum i Göteborg har jag och min flickvän tänkt oss som det ser ut nu. Du kan ju svara i bloggen utifrån hur du bor och har löst det eller föreställa dig någon som har en mil till närmaste sjukhus.

Alexander

Svar.

Även om jag skulle älska att skriva ett inlägg om när jag med hjälp av lådcykeln löst en panikartad situation med värkar och vatten som just gått och allt, så var det inte det valet vi gjorde.

Men när jag tänker på hur jag skulle fixa med mjuka kuddar i lådan, gjort det bekvämt, bäddat ner…blir jag snarare eggad än avskräckt.

Det hade ju gått.

I vår långa och rymliga bakfietslåda sitter en vuxen minst lika bekvämt som i en bil.

Vi skulle ta oss från Vasastan till Södra BB (sös), det är ca sex kilometer, du skriver att du förmodligen kommer ha lika ungefär lika långt till ert närmsta sjukhus från ert framtida hem.

Hade det varit rusning så är till och med lådcykeln ofta ett tidsmässigt bättre alternativ än bilen. Så egentligen. Varför inte?

För vem vill riskera att fastna i en bilkö i en sån situation? Då är det kört.

Finns ju bra alternativ för bekväm vuxentransport med cykel. Då är den långsmala tvåhjuliga lådcykelvarianten att föredra framför den mer kvadratiska lådan i en trehjuling.

Men för att återgå…Svaret är nej, vi tog alltså inte lådcykeln, vi ringde en taxi när vattnet gick. Och man kan cykelromantisera om nästan allt men jag skulle, i ärlighetens namn, göra samma val igen.

Taxin var på plats nästan direkt och det var inte rusningstrafik så det gick fort till sjukhuset.

Hade det gått fortare om vi haft egen bil? Nej, knappt märkbart.

Bor man i en hyfsat stor stad så funkar ju taxi (förutom på nyårsnatten) eller 112 om det är riktigt bråttom.

Att äga en bil bara för att den kanske kan komma till användning vid en eventuell nödsituation talar helt emot min valda livsstil.

Men vill man leva bilfritt så bosätt er för sjutton på ett ställe där det bilfria livet faktiskt fungerar, ni verkar ju ha den möjligheten (och det borde ju funka 5 km fr. GBs centrum).

Det kommer garanterat att löna sig ekonomiskt om boplatsen faktiskt funkar utan bilinnehav.

Tänk igenom situationen så framtida skjuts/hämtningsbehov av barn minimeras och att man har nära till service och annat.

Brorsan hade planer på att bli utan bil – men insåg att det inte var realisitiskt p.g.a. boläget.

Varje cykeltur med barnen blir en del av helheten utöver själva målet. Något kul.

En bil skulle, åtminstone jag själv, enbart använda för att olustfyllt ta mig från A till B.

Den lilla tidsvinsten en bilägare (kanske) får vid ett eventuellt olycksfall vägs med marginal upp av en hälsosammare cykellivsstil i längden.

Okej, det sistnämnda kan ju framstå som ganska provocerande för den som har erfarenhet av när liv- och död faktiskt hängt på minuter och där biltillgång varit avgörande.

Men personligen vill jag inte att rädsla ska styra över mina livsval. Vill inte bli för trygghetsberoende. Då skulle jag bli galen när jag går igenom allt som faktiskt skulle kunda hända – med eller utan bil.

En sundare, friare och roligare livsstil i det långa loppet, väger tyngre för mig, än att alltid försöka gardera mig för allt ”otäckt” som kan hända.

Behöver väl egentligen inte tillägga att andra spelregler gäller på landsbyggden.

Lycka till och länge leve det lustfyllda bilfria livet!

Kanske nån annan läsare har nån reflektion kring temat Bilfri och nödsituationer? Dela med er via en kommentar vet ja!

/DS