Cyklade längs munkbroleden mot södermalm häromdan. Tillräckligt sakta för att snappa upp vad konflikten mellan en mamma och en busschaufför handlade om vid en busshållplats mittemot Kornhamstorg. Kände att det var lite av mitt ansvar att lägga mig i och ta mammans parti, så jag rullade tillbaka och ställde mig intill.
Mamman stod i bussdörren med sitt snyftande barn i fyraårsåldern, och en blå tolvtums barncykel. Chauffören förklarade reglementet för henne men hon kunde inte förstå problemet med att ta med sig den lilla cykeln på bussen. Det var lågtrafik och glest med resenärer och sonen visade allt annat än lust att cykla tillbaka till, vart de nu kom ifrån.
Samma stl som Bellas
– Visst är det så, sa jag, att anledningen till att barncyklar är förbjudet att ta med motiveras med att kedjan kan olja ner medresenärer.
– Ja precis, svarar paragrafryttaren kort.
– Men kolla på den här, fortsätter jag och pekar på barncykeln, den har ju ett heltäckande kedjeskydd, kedjan är fullständigt inkapslad. Om nån ska kunna bli neroljad måste den aktivt föra in sitt klädesplagg innanför kedjeskyddet, men det är ju inte så vanligt att folk gör det.
Mamman står och nickar medhållande, verkar glad att nån insatt tagit hennes parti.
– Förbud är förbud, svarar busschauffören, stänger dörrarna och drar iväg.
Mamman ställer sig oförstående med utsträckta armar. Sonen gråter. Jag uppmanar henne att höra av sig till SLs huvudkontor och framföra sin åsikt.
Jag kan ha viss förståelse för att större barncyklar på buss i rusningstrafik, kan vara problematiskt. Det här handlade om den minsta modellen i lågtrafik.
Snälla SL, sluta va så fördomsaktiga att ni tror att resnärer med cykel har nån slags gemensam udda dragning åt att olja ner folk.
Min utgångspunkt är att ingen vill eller får olja ner en medmänniska, om denne inte önskat eller bett speciellt om detta.
Hoppas, nu när SL ställer om till ett mer cykelschysst förhållningssätt, även att en och annan barncykel tillåts slinka med i busstrafiken.
/DS
Jag var förra veckan med om en liknande grej. Jag köpte en brompton för snart två månader sedan i och med att jag har börjat veckopendla och sålt bilen. Åker nu tåg/buss mellan Göteborg och Tanum och använder min brompton till mellansträckorna (cirka 10 km till kontoret från stationen, och till stället där jag kvartar).
Jag var lite sent ute och höll på att missa bussen 100 meter från hållplatsen. Han stannade när jag vinkade (jag är nästan den enda resenären mellan Grebbestad och Fjällbacka). Jag fällde snabbt ihop cykeln och busschaffisen börjar gorma ”nejnejnej, cykeln tar du inte med dig!” Jag blir helt paff (detta är första gången jag får höra detta på två månader). Jag förklarar att jodå, det går jättebra enligt västtrafik men gubben står på. Nej det går inte alls. Cykel får bara tas med i mån av plats (bussen är tom). Jag argumenterar för min sak ”västtrafik tillåter vikcyklar som handbagage”. Men nejdå, efter en stunds tjafsande får jag vika ihop cykeln och lägga i bagageutrymmet (”nu har du tur att det finns plats”). Ilskan växer. På bussen kollar jag med mobilen vad Västtrafik har för policy, och jo, jag har rätt. I Fjällbacka dividerar jag lite med busschauffören, läser vad Västtrafik skriver, bla skall cykel som tas med i mån av plats kosta 30 kr… Han svarar ”det är ju inte information jag har”, ytterligare lite tjafs huruvida han nu har den informationen eller inte. När jag gått av ringer jag västtrafik och klagar… Antagligen kommer aldrig nån busschaffis att stanna när jag är lite sen i fortsättningen.
Nu till min stilla undran. Många busschaufförer jag träffar på är otroligt trevliga. De t om kör en extrasväng ifall man är själv och skall nån km längre, (ifall de har lite tid över). Jättebra! Men sedan finns det vissa, riktiga paragrafryttare. Är det så att de är sånna bara för att få lite makt i sin vardag? De får följa tidtabellen hela tiden så då fan skall andra följa deras regler?
Problemet ligger inte hos chaufförerna, det är ledningen som är problemet. Så länge som reglerna är undangömda och otydliga som i Stockholms Lokaltrafiks fall, så kommer det att vara problem. Kommer ta lång tid att komma över de regler som har varit.
Jag antar att springcyklar får tas med på bussar eftersom de inte är cyklar.
Huvudproblemet ligger hos ledningen ja, men en person, busschaufför eller inte, som väljer att inte hjälpa en medmänniska, trots att hen har möjlighet, i en prekär situation för nån fånig regels skull som i stunden omöjligt kan fylla ett syfte – är läskigt. Ibland måste man kunna göra undantag.
Vet ej om det kommer ta så lång tid. På tunnelbanan får du ta med din cykel redan från 2015 (fr. Några vagnar i början till alla 2017) Nåt håller onekligen på att hända med attityden mot cyklister.
Spring och remdrivn barncyklar (finns det ens?) får tas med, ja.
Ikväll fick jag höra av en vän som är flykting från Syrien och bor på en Camping utanför byn att hans cykel hade gått sönder. Han hade frågat busschauffören om han kunde ta med den på bussen så han kunde lämna den på verkstan. ”Nej, det går inte att ta med cykel”. Varför detta paragrafrytteri? Det är så väldigt få resenärer här på landet så vad gör det om en tar med en cykel?
Himla bra att du inte gav dig. Är så lätt att tänka ”äh, ja orkar inte”. Mitt trick är, precis som du gjorde, gå till botten med det fortast möjligt, man har ju ångan uppe och är som mest handlingskraftig nör det precis hänt menar jag.
Busschauffören visste helt enkelt inte att man på västtrafik gör skillnad på vikcyklar och standardcyklar. Det vet han nu – och således en smula mer kompetent i sin yrkesutövn. Det kan andra vikcyklister tacka dig för.
Har också erfarnheter av antingen sura, eller jätte trevliga, aldrig mittemellan:)