Vill du ta tåget nånstans söder om Köpenhamn får du köpa biljetten i ett annat land – dags att ta SJ i örat politiker

Det är snart 2015 och vi är i större behov av en fungerande infrastruktur som uppmuntrar och främjar hållbart och modernt resande än någonsin.

Men faktum är att i Sverige så har väldigt många, helt förståeligt, tappat förtroendet för SJ – och väljer hellre andra miljövidriga alternativ som till exempel flyg och bil.

Det är inte direkt några plåster på såren att det numer (sedan aug 2014) är omöjligt att köpa biljett/interrail om man vill nånstans söder om Köpenhamn. Man är hänvisad att köpa biljetterna via det land man ska till. Staliga SJ anser det onlönsamt att erbjuda sina kunder den servicen, och allt som inte bidrar till företagets vinstmaximering ska tydligen bort. Samhällsnytta är ett ord som inte verkar brukats av SJ-topparna sedan åttiotalet; numer verkar ingen av dem ens veta vad ordet betyder.

Och så har vi ju den här ”lilla detaljen” med att SJ har totalstopp mot medtagande av (vanlig) cykel på samtliga avgångar.

Om man nu inte har en hopfällbar så omöjliggör SJ möjligheten att cykla både före och efter tågresan; eller att till exempel ta sig och sin cykel med tåg till någon av landets vackra cykelleder.

Nej, man får minsann cykla hela vägen eller ta cykeln på bilen menar miljövänliga-svanen-märkta-SJ.

Men var det bättre förr? Yep. Det fanns inget trådlöst nätverk men på åttiotalet kunde man både ta med cykeln på tåget och åka direkttåg till både Rom, Paris och Berlin. Idag kan man inte ens köpa tågbiljetten i Sverige.

Vad sjutton är det som håller på att hända SJ?! Varför blir det bara sämre och sämre?

Det som för mig är mest beklämmande och det jag hela tiden återkommer till när det gäller SJ är deras nonchalanta, så extremt omoderna och för EU helt unika förhållningssätt till cykel på tåg.

Hade denna blogg istället varit ett enfrågeparti hade jag drivit den frågan stenhårt. Varför? Jo, för jag vet hur stor nytta man kan ha av kombinationen tåg och cykel. Cykeln och tåget är ämnade för varann. Så många bilfria utmaningar jag löst genom åren med min hopfällbara cykel (som ingen kan neka sin plats) har gjort mig medveten vilken potential konceptet har.

Project manager Jacob Åhgren (SJ), mannen som besitter möjligheten att öppna upp (eller stänga…) för multiflexibla utrymmen (bl.a. för cyklar) efter SJs megaomfattande renovering av hela sin SJ2000-flotta, har jag varit i kontakt med. Läs hans respons här.

Med ingressen, i hans svar, om att det även i fortsättningen kommer att vara tillåtet att ta med hopfällbara cyklar, ska vi nog inte hoppas på för mycket. Man får väl snarare hoppas att den promille av alla svenskar som äger en bra vikcykel – ökar drastiskt, så folk fattar poängen med grejen menar jag.

Svaret ska i varje fall komma under 2015.

Men politiker då? Borde de inte kunna träda in och ta denna project manager i örat, nu när vi fått skifte och allt?

I cykelfrämjandets tidning Cykling (nr 3) har man ställt frågor till partierna för att kolla cykelvänlighetsgraden inför val 2014. En av de frågorna handlar om hur partierna ställer sig till en mer liberal cykel-på-tåg-inställning (fjärrtåg=långfärdståg).

Ur Cykelfrämjandets medlemstidning Cykling nr 3 2014

Herr Fridolin, infrastrukturminister Anna Johansson och alla andra som snackat er varma om järnvägen och hållbart resande, det är dags att göra något radikalt åt förfallet – NU.

/DS