Just hemkommen från Barcelona.
Har jag då cyklat en endaste meter? Icke.
För att jag rest med en vän som inte är lika het på att upptäcka en stad från cykelsadeln som jag själv.
Eftersom jag på samtliga semesterresor de fem senaste åren haft med mig min Brompton så var jag skraj för att gripas av panik nu när jag var cykellös. Rädsla för en eventuell cellskräck som skulle våldföra sig på mig och göra mig sur och frihetsberövad.
Men nu vet jag.
Jag KAN anpassa mig och måste inte cykla; och det är rätt skönt att känna att man kan ha trevligt utan cykel med människor som inte är lika cykelfrälsta som en själv.
Vi har gått sjukt mycket, besökt många fina krogar, hängt på stranden, rört oss i Gaudis fotspår och varit och sett ett uruselt Barcelona förlora mot Malaga på Camp nou i lördags.
På Camp nou strax innan matchstart
Jag har, efter att ha övat spanska ca 10-15 min om dagen via appen/siten Duolingo i 1,5 år, praktiserat språket i verkligheten för första gången och oj vad jag kan. Inspirerande att man kan lära sig att göra sig förstådd på ett nytt språk om man bara med tjurig envishet gör sitt korta dagspass under en längre tid.
Väldigt skön, varm och välbehövd semester i en fantastisk stad (förutom turistkänsla i en hel del kvarter, säkert värre på sommarn) men ärligt hur mycket har vi hunnit med på fyra dagar?
Jag var i Berlin, som är en större stad, i fyra dagar, cyklade som attan, och även om en del säkert ifrågasätter trovärdigheten i detta så vill jag påstå att jag på riktigt lärde känna staden under denna korta tid.
Det är såklart inte ett självändamål att tokcykla i en ny stad för att på det mest tidseffektiva sättet se och göra så mycket som möjligt; men det talar sitt tydliga språk. Cykeln är så ohotat grymt snabb och effektiv i storstadskulturen att det nästan är läskigt när man får perspektiv på det.
I Barcelona är Brompton (och vikcyklar i största allmänhet) väldigt populära, och ägarna till den förstnämnda verkar vara galet stolta. Att skåda malliga machospanjorer på sina små bromptons ger framtidshopp och är en välkommen kontrast till motsvarande manskultur där det mer handlar om hästkrafter.
Det finns cykelvägar, rätt bra, i Barcelona men som hastigt och lustigt ofta tar slut och då får man välja på trottoaren eller att åka ut och kriga med de skapligt aggressiva motoristerna istället.
Cyklar så det räcker
Hyrcykelsystemet är utvecklat och omfattande men endast till för katalanerna. Man ska fylla i formulär och få en bekräftelse på posten, eller nåt liknande, för att få nyttja lånecyklarna. Inget för turister, staden vill troligen inte konkurrera ut de privata cykeluthyrningsalternativen som det verkar finnas rätt många av.
På tunnelbanan får man ta med cykeln med följande begränsningar:
Saturdays, Sundays and public holidays (all day)
Working days (July and August): all day
Working days (rest of the year): from 5 to 7am, from 9.30am to 5pm and
from 8.30pm until the end of service
Bicycles are not allowed on the bus.
Efter fyra cykellösa dagar kan jag bara säga att jag nosat lite på staden.
Gott nog och ett ibland helt rätt semestersätt även för mig; men utrustad med cykel hade jag haft möjlighet till en ny världsmetropol-bekantskap, det går inte att förneka.
/DS