Älska Roslagstulls Återbruk – men på lastcykel känns man sådär välkommen

Givetvis är jag mycket lycklig över att Vanadis superkompetenta återvinningscentral äntligen, efter 5 år långt omotiverat break, har återuppstått.

Mycket kan man återvinna runt husknuten genom en vanlig återvinningsstation. Men porslin, elavfall, glödlampor, farligt avfall och trä har hittills varit en svårare nöt att knäcka.

Till återvinningscentralen i Bromma har man som innerstadsbo, sedan Vanadis bommade igen, varit hänvisad. Som lådcyklist är det lätt hänt att man prioriterar bort en sådan resa, vilket jag själv gjort under dessa 5 år, som bland annat lett till att återvinningslådan under diskbänken stått överfull alltför länge.

Men nu är det alltså lyckligtvis öppet igen, i ny regi, och med ”återbruk” som bonus, vilket innebär att saker tas om hand som kan säljas på second hand istället för att slängas. Numera har det bytt namn till Roslagstulls återbruk och glad kan man va som bara har nån halv kilometer dit.

Perfekt att ta med både det ena eller andra med lastcykeln. För det är ju höjden av tillfredställelse att enkelt kunna göra sig av med överflöd av skräp och saker som inte längre används.

Igår kväll tog jag med mig dottern Bella för att tillsammans premiäråterbruka, återvinna och slänga – med vår älskade trotjänare Azor Bakfiets long, till hjälp.

Men antiklimax infann sig då den stora porten som leder in i berget där återvinningscentralen huserar inte ville öppna sig för oss. Porten ska öppnas automatiskt när en bil är på väg in, men detta gäller inte cykel eller va!?

Hittar en anställd som jag frågar om inte porten ska fungera även för cyklar. Det tycker han den borde, men då det inte funkar, trots justerande av vår position, får vi kånka in den genom en dörr för gående istället. Frustrationen är stor.

Men väl där inne funkar iallafall allt perfekt. Bella får en lektion i vad som ska till vilken container, hon blir faktiskt riktigt engagerad. Vi skänker bort en kakburk och ett memory till återbruket, vilket också känns tillfredställande och skönt.

Men sen när vi ska ta oss därifrån vägrar den automatiska porten att släppa ut oss. Nu blir vi riktigt arga. Det är nu helt uppenbart att den helt enkelt inte reagerar på cyklar, bara bilar.

Vad är detta för slags trafikslagsdiskriminering som utesluter planetens smartaste fortskaffningsmedel?!

Sedan ser vi en skylt på en dörr, som visar att det tydligen är den vägen man ska ta om man cyklar. För att göra det måste man först kånka upp sin lastcykel över en hög trottoarkant och sedan hoppas på att den inte är bredare än vår relativt smala modell, så att den får plats genom dörren. Stackars den som åker in med en trehjulig bredare lastcykelvariant (men det borde ju iofs va omöjligt att ens komma in med en sån).

Tur också att jag har sällskap. Att få ut en lådcykel ensam och samtidigt hålla upp dörren är minst sagt knepigt. Någon dörröppnare syns inte till.

Ska också tilläggas att porten fungerade strålade även för lådcyklar, då det var öppet sist för ungefär fem år sedan. 

Ett sådant här fint återbruk, som är som gjort för att miljövänligt med lastcykel frakta dit grejorna, får bara inte vara så otillgängligt.

Ska gå vidare med detta och höra mig för vad de egentligen menar. Man kan ju tro att de aldrig ens har hört talas om lastcyklar.

/DS