Jag är en cyklande vegetarian med relativt liten bostad och ganska snål med mina bidrag till klimathuseffekten.
Det är svårt att förneka det faktum att kött och transport är två av de överlägset största miljöbovarna.
Men den som nu tror att jag försöker att svära mig fri från skuld och annonsera mig själv som miljörättfärdig, tror fel.
Min egen klimatsynd finns i hemelektroniksbegäret. Jag har, sålänge jag kan minnas, tyckt det varit himla skoj med tv-spel, datorer och mobiltelefoner.
Och även om det är mer miljösnällt att lira Mario Kart än att köra bil i verkligheten, så är ju tyvärr teknikprylsmodet inte helt konfliktfritt.
För att till exempel tillverka en stationär dator krävs ca 22 kilo kemikalier och ungefär 240 kilo fossilt bränsle. Kretskort innehåller många grundämnen som bly, kadmium, krom, kvicksilver som såklart påverkar både människor och miljö i olika hög grad.
Jag har ändå stått emot frestelsen att till exempel uppgradera min gamla iphone 4.
Har även recyclat mina spelkonsoler på Blocket och inte haft tv på flera år.
Men sen min Macbook förklarades olagbar (efter bara tre år) i november har jag varit på jakt efter en ny (eller beg).
För några veckor sedan kom jag över en beg. Mac mini (som man kopplar till valfri skärm). Det ledde till att jag behövde en skärm och varför inte passa på att köpa en tv när det visade sig var lika kompatibelt. Två flugor i en smäll.
Kollade på Blocket men de var fula och nästan lika dyra som nya.
På mellandagsrean tänkte jag köpa något modest, men den stora slimmade 40 tums tv:n kostade bara 3500:- och var ingen match att få hem med lådcykeln.
När jag hade installerat den fick jag mersmak och ville även smidigt kunna ansluta min ipad för att kunna se på svtplay i tv:n, det gjorde att jag åkte tillbaka och skaffade en Apple tv (möjliggör streaming fr. ipad/iphone),
Gillade inte att ha datorn kopplad till tv:n så jag köpte senare en separat dataskärm på Blocket för hundra kronor.
Det ena leder till det andra, konsumtionsbegäret är igångsparkat – och nu vill jag även köpa en ny telefon som är kompatibel med Apple tv:n, men har bestämt mig för att köpa en second hand istället, försöka spänna av, peka finger åt uppdateringshetsandet, cykla, jobba mindre och bli ännu bättre på att laga indiska veggrytor med för den delen.
Det hänger ihop. Kan hänga ihop. Hela cykelfundamentalivsstilen: köpa använda saker som vi fraktar hem med vår lådcykel (eller bilpoolsbil när nöden kräver). Lånar böcker, borrmaskiner och leksaker till våra barn på biblioteken. Använder den ekonomiska vinsten till tid att: cykla, fika, konsumera upplevelser och spela kubb med gamla kompisar från förr.
Ett öde för statens kassakista men en början på nåt nytt.
På frågan om Second hand-filosofin utesluter inköp av en NY cykel så är svaret självfallet NEJ och något vidare resonemang om detta behöver inte föras. Så är det bara.
DS
En sak som jag som cykelfundamentalist väldigt ofta irriterar mig på är hur illa mina cyklande medtrafikanter sköter sina cyklar. Det mest vanliga är att folk har på tok för opumpade däck. Man har vinda hjul, trasiga ekrar, rostiga kedjor, trasiga sadlar osv. Det har väl blivit så att cykeln också är en slit och slängvara som man kör till den helt enkelt havererar på ett eller annat sätt. Man är helt enkelt orädd om sina saker. De flesta av ovanstående fel är ju relativt enkla att åtgärda. En ny eker kostar en tia, rikta ett hjul gör man enkelt själv eller får gjort av ett proffs för en hundring eller två. Luften till däcken är tom gratis.
Jag försöker att inte irritera mig på detta men det är nog en bestående skada tyvärr.
En sak som slog mig när jag sakta förvandlades till fundamentalist var hur billiga cykeldelar är så länge man håller sig i konsumentsegmentet naturligtvis. En ny bak-derailleur hittar man tex för en hundring, en kedja kostar en 50-lapp. Sedan kan man naturligtvis utan problem hitta fundamentalistversioner av ovanstående för 10-100ggr så mycket men det är ju som sagt något annat.
Min fundamentalism har vid några tillfällen till och med yttrat sig så att jag tjuvsmörjde och tjuvpumpade grannens cykel nere i cykelförrådet. Jag klarade helt enkelt inte av att se misären varje morgon. Tror du att finns det någon hjälp att få mot denna åkomma eller botas den bäst genom att jag köper ännu en cykel som därmed räddas från vanvård?
Ekrar är väl inte det lättaste att ta hand om, kostar det verkligen 200 kr att få hjulriktade? Oljade och rensade en kedja åt en vän nyligen, det var högst uppskattat.
Erik – du kan få hjulen riktade för 200kr på de flesta butikerna ja.
Ja, allt är ju relativt Erik. Alla är vi ju olika händiga. Du kan ju kolla på detta klipp så får du en uppfattning om hur enkelt man byter en eker. I exemplet är det ju extra ”svårt” iom att det är på sidan som bromsskivan sitter.
http://www.youtube.com/watch?v=0sVHZ0YBcII
Notera mejselspåret i den del som släpps ner i fälgbanan. Du behöver alltså inte ens ha en ekernyckel. Sedan kan man ju fundera på hur hårt ekern ska spännas. Jag som själv är normalbegåvad vad det gäller tonsäkerhet spänner ekern tills den låter ungefär likadant som resterande ekrar i hjulet när man plinkar på dem.
Vad gäller att få ett hjul riktat så stämmer priset om nu hjulet inte ser ut som en åtta, då är det som regel ändå försent ändå. Jag som lekman brukar rikta mina hjul när de kastar så pass mycket i sidled att de nuddar bromsklotsarna ngn gång under varvet. Detta gör jag på plats på under 10 minuter. Det finns flera klipp på tuben om du vill lära dig hur man gör. Sök på wheel truing.
På tuben finns det för övrigt massor med klipp om hur man gör i princip alla justeringar och reparartioner man kan tänka sig på en cykel.
Lycka till
Det blir väldigt lätt fel, men jag antar att jag bara har fel metodik. Får bumpa hjulet lite gran för att se om jag lyckades denna gång.
Vi kan åtminstone trösta oss med att många slit och släng cyklar är flera decennier gamla 😉
Och att det går åt färre skadliga material för att göra cyklarna, det är trots allt mest stål och gummi!
Om man tittar på Amsterdam som exempel, där cyklar folk på rostiga skitcyklar, och många lämnas sedan fastlåsta för att bli omhändertagna av staden.
Samtidigt ser många skitcyklar till salu på flera av Amsterdams marknader för allt från 80 euro och uppåt, ofta med garanti från cykelbutik. Alltså verkar det som att dessa gamla rostiga åbäken på något sätt hittar till butiker där de sedan fixas till och säljs…
Liknande finns även i Stockholm, men i mycket mindre skala: http://www.awrecycling.com/
Håller med, det är ju ren och skär glädje att ”ta hand om” sin cykel, vårda ömt…
Tror att många tar sin cykel för givet. Ungefär som en dammsugare, den ska bara funka liksom, man gör inte ett skit med den innan den pajar.
Vi lovsjunger ofta Köpenhamn och Amsterdam som fantastiska cykelstäder, vilket dom också är, men oj vad ovårdade skitcyklar det finns där (speciellt Amsterdam), många överger den att rosta samman när den pajat för att skaffa en ny fallfärdig.
Vem att skylla på? Många cyklar är kanske för billiga. Misstänker att de som köper kvalité inte är lika representerade bland de som inte bryr sig.