Precis avslutat mitt lådcykelpass och lämnat Bella på dagis. När ibland motivationen tryter och man inte helt frivilligt vill gå en rond mot alla de björkpollen i Hagaparken – som bara väntar på, att i samlad trupp, gå till attack mot en överkänslig pollenallergiker; då är det bra med en tjatande dotter.
Hon går inte med på att åka tråkvagn längre. När jag föreslår det rynkar hon bara på pannan och nästan skriker: ”Cykla pappa, inte vagn, cykla istället!”
Då kan man inte neka…
Jag känner att jag inte behöver ta ut mig lika mycket längre. Benen har blivit starkare. Lådcykelträning är effektivt – ingen tvekan om det. Tack för det Bella, som tjatar ut oss på träning varje morgon innan dagis.
Under en period så var det min tjej Hanna som stod för cyklandet i den här familjen. Själv fläskade jag iväg på en Vespa var och varannan morgon. Var både lat och tjock på den tiden.
Minns att jag cyklade hem Hannas cykel en gång från hennes jobb och nästan spydde av trötthet. Kunde inte förstå att man kunde cykla 8 km till jobbet, fram och tillbaka, varje dag. Jag var en helgjuten motorist – inte cyklist.
Nu vet jag bättre. Cykelmuskler är något en oerfaren övar upp relativt snabbt och den där sträckan som till en början kändes så trög och jobbig går plötsligt hur lätt som helst.
Lådcykelmuskler är att ta det hela ett steg längre. Med lite mer träning räds jag inte att ta lastcykeln på en rejäl långtur i sommar. Kanske till Gotland. Eller kanske Järva cykelled – inte en bil på sju mil. Låter rätt hyfsat.
Det kommer bli en grymt härlig sommar med både lådcykelsemester och fällcykelsemester. Eller fällcykelsemester: Bikepacking är ett bättre ord. Som Backpacking men att man ibland cyklar. Att kombinera cykling med andra färdmedel – kanske tåg i huvudsak. Ska utveckla det begreppet vidare, en annan gång.
/DS
Ett svar på ”Cykelmuskler”