Dag 5 Köpenhamn-Amsterdam

Dag 5 Köpenhamn-Amsterdam

Vaknade ganska tidigt. Ville bara checka ut så fort som möjligt från det stökiga hostellet, fullt med stenade nittonåringar. Trevligare ställen har man bott på.

De två ungtupparna från England sover ruset av sig.

Att bo i flerbäddsrum kan va hur bra som helst, särskilt om man reser ensam och blir lite sällskapssjuk. Men det kan ju också bli det motsatta. Det känns som att Amsterdam är fullt av party-all-night-long hostels. Målgruppen är tydlig och den omfattar inte mig.

Efter frukost for jag till biblioteket för att blogga och få gratis wi-fi, eftersom min spärr för datatrafik utomlands aktiverats. Himla bra att man kan säga stopp vid en viss summa, det drar lätt iväg rejält, trots att priset numera är sänkt.

Sen var det dags att fixa boende, efter att ha cyklat runt och återigen snubblat in på ett par stycken partyungdomshostell tänkte jag att jag skippar lågbudgetalternativen och checkar in på ett ”riktigt” hotell istället. Det är man ju värd efter över tjugo mils cykling.

Men först ett besök på Brompton Junction. En ganska nyöppnad cykelbutik som är exklusiv för Brompton och finns representerad i Hamburg, Amsterdam och Kobe i Japan.

Känns lite som att man vill göra lite Applestore av det. Ett koncept. Det ska kännas lyxigt och genomtänkt. Man vill förmedla att det här minsann inte är någon en-i-mängden produkt.

Det är en stilig butik. Hyllor, perfekt anpassade för cykeln i hopfällt läge. Små spottar som lyser upp varje modell. Butiken är liten. Och det är ju faktiskt ett faktum; man behöver ingen jättebutik för att få plats med ganska många Bromptons. Det finns plats för 40 cyklar, bara i hyllorna.

Butiken i sig är säkert inte större än 60-70 kvadrat. Inte lätt att få in 40-50 cyklar i en lika stor butik som säljer standardcyklar.

En av de fyrahundra första…

Här finns även en av de fyrahundra första modellerna som tillverkades för tjugoårsedan. Ingen höjdare att cykla på och tung men den är inte jättelångt från dagens design, berättar butiksinnehavaren. Den första serien har Brompton köpt tillbaka av sina kunder för att bevara som minnen och souvenirer.

Vi pratar vikcyklar i säkert över en halvtimma, där inne. Under resans gång har jag känt att min cykel inte riktigt varit sig lik och jag har misstänkt att kedjan är utsliten. Butiksinnehavaren bekräftar att den är ”totalt utsliten” och behöver bytas.

Jag är välkommen tillbaka kl 10:00 imorgon, för kedjebyte om jag önskar.

Jag fortsätter att cykla genom stan, lite kors och tvärs, kollar lite på kartan, åker lite vilse, hittar tillbaka, besöker en stor marknad…

Om jag påstod att allt funkar helt perfekt när det kommer till cyklingen i Amsterdam så skulle jag ljuga. Lokalbefolkningen är ganska ostrukturerade och stökiga i trafiken, och även om cykelinfrastrukturen här håller världklass så skulle jag nog säga att den är smartare i Köpenhamn. Jag känner mig helt enkelt tryggare som cyklist i danska huvudstaden.

Vet inte varför jag fått för mig att Amsterdam är en bilfri stad. Förutom de små gågatorna finns det gott om billister. Det fina är att de verkligen visar respekt för de cyklande. Ibland när jag, av nån anledning tillfälligt använde en bilfil, var de inte sena med att släppa fram mig. De är helt enkelt väldigt medvetna att cyklister kan dyka upp lite här och var och det gäller att vara beredd.

Dagen har varit sådär. Det har nästan spöregnat hela dan.

Jag hittade ett bra rum iallafall. Bara 50€ och egen toa och frukost.

Eget rum, med balkong, frukost och allt.

Inte jättestort men det funkar.

Ett problem som bara måste lösas är hur jag tar mig hem. Det går natt-tåg till Köpenhamn men de är fullbokade sen länge, har jag fått reda på.

Jag brukar alltid tänka: ”Det löser sig, det behövs inte bokas något.”

Det funkar alltid – nästan.

Kanske får jag krångla mig norrut via Hamburg. Skulle kunna flyga men det känns sådär. Satsar nog på tåg ändå. Flyget suger.

/DS