Den totalt oberömda lådvikcykelmetoden har än en gång gjort sig nyttig

I fredags tänkte jag glida med i cykelfrämjandets slörull med avgång 17:30.

Fnulade på hur jag skulle hinna lämna över dottern och lådcykeln till hennes mor vid Odenplan 17:15, sedan gå hem (7 min), hämta min  cykel och cykla till stadshuset (2,5 km) och lyckas med bedriften att komma i tid.

Aningens tidsoptimistiskt kan tyckas.

Men den totalt oberömda lådvikcykelmetoden hade av nån anledning gjort sig så anonym att inte ens jag, som är en av få som använder den, hade förstånd att inkludera den i mitt livspusslande.

Tills den i sista stund av en händelse gjorde sig påmind vill säga.

Så Bella och Brompton i lådan, avlämning av Bella och Bakfiets vid Odenplan, utvecklande av medtaget färdmaterial – och jag lyckades ta mig till Slow rollen med god tidsmarginal.

Himla roligt det som händer i cykelfrämjandet nu.

Det är en schysst energi, nya krafter som ansluter sig och fler och fler börjar få ögonen för cykling handlar om så mycket mer än att bara ta sig fram miljövänligt, lustfyllt, snabbt och billigt.

Det är en revolution. Om hur vi vill att det moderna samhället ska ta sig form.

Vi var ca 60 pers i fredags.

Politiker och trafikkunniga som cyklande med och bl.a. stadsplaneringskonsult Linda Kummel berättade om vad som görs, vad som inte görs och vad som borde gjorts/göras för stadens cyklister vid utvalda platser längs turen.

Det hela avslutades med några after-slow roll på Piren vid Hornstullsstrand och cykelsamtalen gick på högvarv. Så det ska va.

Häng med på nästa om du kan!

/DS