Blev positivt förvånad över bredden på det cykelfält som nyligen anlagts vid Norra stationsgatan (bild).
Kanske var det naivt av mig att ”gå på” att det var frågan om ett slutresultat.
Via twitter fick jag kommentarer från lite olika håll om att så inte var fallet och att det förmodligen där också skulle tryckas in parkeringsplatser (usch!), samt att kantstenen av betong avslöjar att det bara är tillfälligt och att man istället använder granit när det hela permanenteras.
Men idag, på väg hem från jobbet, använder jag det cykelfält som målats upp på andra sidan gatan, motsatt körriktning. Och där har jag väldigt svårt att tro att det rör sig om en tillfällig lösning.
Eller rättare sagt, det gör det inte.
Det bästa av allt – det är lika rejält tilltaget som det andra cykelfältet. Ungefär som bilfilen till vänster.
Ja, ni ser själva. Bredast i stan! (?).
Lite längre fram fixades det med kantstenar i samma stund jag kom cyklande, jag frågade såklart om cykelfältet ska se ut som det gör idag även i framtiden, vilket han till 99% kunde intyga att det skulle.
Få saker gör mig så lycklig som svinbred nyanlagd cykelinfrastruktur.
/DS
Hoppet lever!
Där ska jag cykla redan ikväll. Måste passa på när det är så här fint 🙂
jag blir ju genast lite pessimistisk och undrar
har man byggt det så brett för att det fanns fysisk plats att göra det eller har man byggt det så brett för att de trafikvolymer av cyklister som cyklar där kräver det???
Breda cykelbanor ska byggas för ett ökat framtida behov och att uppmuntra folk att cykla, inte hur många som cyklar där, eller behovet idag. Det här är ett av väldigt få exempel där sthlm stad förstått detta.