Efter att ha fått svar från Mjölby kommun att det inte alls är de som är ansvariga för den lilla irriterande cykelförbudskylten vid plattformshissen, så har jag nu efter vidarehänvisning kontaktat trafikverket.
Och fått ett namn.
Är verkligen han den ansvariga? personen som kan svara på varför det just vid Mjölby resecentrum, och ingen annanstans, anses vara ett problem att ta med cykeln i hissen? frågade jag.
Ja, han är personen du söker och ingen annan, fick jag till svar.
Nu har jag mejlat honom och väntar tålmodigt på att det ska klinga till i mailboxen. Han torterar mig genom att dra ut på det. Jag kan ju ringa – men vill ha det skriftligt, så att det inte kan förnekas då han ställs till svars i cykeldiskrimineringsdomstolen inom kort.
För visst borde det vara olagligt att, när ingen anledning finns, exkommunicera planetens mest sympatiska fortskaffningsmedel.
På Malmö centralstation är man, helt tvärtom, hänvisad till hiss om man vill ta med sin cykel till plattformarna. Det blir säkrast så menar man. Däremot vill man inte att folk använder rulltrappan för cykeltransport och så gäller också i många av centralstationerna nedåt kontinenten.
Men inte i Mjölby.
Jag frågade pappa om han kunde komma på nån anledning till det märkliga förbudet. Han resonerade högt om det möjligen kunde finnas nån risk att cykelhjulen kunde fastna i hissdörren, men la ner omgående då han fick se på fotot att det inte var en liten, utan ovanligt rymlig hiss, det handlade om.
Om man av någon anledning vill trötta ut sig själv kan man ställa sig frågan: Fanns det en tid då folk fritt kunde ta med cykeln i hissen men att det blev problematiskt och ohållbart och därmed tillkom förbudet av naturliga skäl? Kanske i en tid då var och varannan mjölbybo fann det underhållande att nöjesåka hiss med cykel och i brist på andra aktiviteter i kommunen blev detta ett mycket populärt tidsfördriv? För att resenärer utomsocknes skulle kunna ha användning av hissen, till exempel vid tågbyte, för tilltänkta behov: handikapp, barnvagn, tungt bagage etc. blev hisscykelförbjudet en realitet och en nödvändighet och det blev därför ett måste att hålla bort cyklarna från hissen med ett hisscykelförbud.
Även om Mjölby flera gånger blivit utsett till sveriges tråkigaste stad så får det betraktas som orimligt att mjölbyborna skulle visa så dåligt omdöme i konsten att hitta en meningsfull fritidssysselsättning. Kanske kan det uppfattas som ett hån mot landsbyggdsbor att ens spekulera i detta, så jag slutar omdelbart utifall att – och fortsätter vänta på ett svar.
/DS