En vän hade hyrt ut sitt hem via Airbnb och skulle därför sova över hemma hos mig.
Det var högsommarvärme så vi hade bestämt oss för att ta en båt ut till Fjäderholmarna. Han hade en hel del packning med sig från sin uthyrda lägenhet som han helt enkelt fick bära med sig under hela utfärden.
När vi kom tillbaka till bryggan vid Strandvägen några timmar senare var han inställd på att konka med sig halva hans bohag till närmsta tunnelbana, Östermalmstorg, som låg en bra bit bort; rätt jobbigt i värmen.
Men såklart hade jag, omtänksam som jag är, redan tänkt på att denna oangelägenhet skulle inträffa och bokstavligt tagit med mig en lösning.
Min lådcykel står, utan vännens vetskap, parkerad strax intill bryggan, men inte bara den utan även mitt hopfällbara underverk som i vikläge sitter fastkedjad i lådcykelns robusta ram.
Utmaningen bestod inte bara i att frakta hem hans packning utan även tillhandahålla med en extra cykel (han är en sån där cykellös…typ).
Jag fäller och låser upp, förser honom med vikcykeln, lägger hans packning i lådan, sätter mig själv bakom lådcykelstyret och på mindre än två minuter är vi på väg.
Superlativen om att leva denna form av superfunktionellt cykelliv haglar från min, dittills cykelOfrälsta, kamrats trut hela vägen till Norrtull.
Lådvikcykelmetoden ligger för de flesta, trots dess kraftfullhet att lösa, underlätta och roliggöra komplicerade transportsituationer, gömd i det fördolda och är därför värd att med jämna mellanrum ge vittnesmål om.
/DS