Bloggen fyller snart fem år.
Anledningen till uppstarten var bland annat att jag var alldeles lyckorusig efter att, genom att pussla ihop mina resor med Brompton + kollektivtrafik till mitt jobb strax utanför Uppsala, ha kommit ner i restider motsvarande bilens.
Utan Brompton, med endast kollektiva färdmedel, såg resan, från Svedmyra söder om Sthlm till Upps. Ekebybruk (ca 8 mil) t/r ut såhär: 10 min promenad till T-banan, 5 min väntan, 18 min T-bana till T-Ce, 10 min vänta, 45 min SJ-pendel, 10 min vänta på buss, 20 min bussresa jobbar vänta på buss 15 min, 20 min busstur mot Upps. C, missar tåget till Sthlm precis 60 min vänta, 45 min SJ-pendel, 10 min innan jag sitter på T-banan hem, 18 min T-bana och slutligen 10 min promenad.
Ungefär 4 tim 50 min fram och tillbaka – mer än en halv arbetsdag och såklart totalt ohållbart i längden.
Samma resa med bil tog bara 2 tim och 10 min. Jag köpte såklart en, och det var underbart att bilpendla, speciellt i kontrast mot det bilfria, sjukt dryga, kollektivtrafikalternativet.
Men bilen gick sönder så allvarligt att den snabbt blev dödförklarad. Jag blev sur, tänkte säga upp mig och söka ett mer närliggande jobb men köpte istället en hopfällbar cykel, löste pendlarproblemen bilfritt, blev velocipedfrälst och startade blogg.
Med min nya fina ultraportabla och snabba vikcykel kunde jag till exempel skippa bussen i Uppsala och cykla de sista fyra kilometrarna (spara massa tid), och inte minst hinna med (som jag förut hade missat pga av otajmad anslutande buss) pendeln till Stockholm och undvika den dryga väntetimmen på Uppsala central.
Otroliga men fullt sanna 2 tim och 30 min t/r kom jag ner i med hjälp av cykeln.
En tidsbesparing på 2 tim och 20 min.
Bara 20 min mer än med bil, men då var tiden det tog att leta parkering i Svedmyra vid niotiden på kvällen då jag kom hem INTE medräknat. Plussar man på den på sammanlagda bilpendligstiden vinner multiflexvikcykelsättet med hyfsad marginal och tar hem priset för snabbaste, billigaste, elegantaste, smartaste, roligaste, hälsosammaste och mest klimatsnälla alternativet.
En historia värd att berätta.
Tänkte blogga nåt drygt år, för att liksom säga ”såhär kan man pendla” och sen lägga ner, men då visste jag inte att cykling egentligen är någonting mer än livet i sig själv och att cykelämnet äro outtömligt.
Eller som min vän, också velocipedfundamentalist, Demi Barbanousse brukar säga: ”Vad man än snackar om så kan det ALLTID härledas till cykling”..
För cykling handlar om: miljö, livsstil, hållbarhet, motion, frihet, funktion, lycka, ekonomi, kärlek, samhälle, omgivning, kultur, resa, ökade livschanser och inte minst politik.
Är det då för kaxigt att hävda att ALLA egentligen är intresserade av cykling? Näpp.
Vissa vet bara inte om det (rätt många) – än.
Och det är skälet till att jag fortfarande, efter snart fem år, bloggar.
För att cykling handlar om ALLT.
Därför är det inte så dumt att vara cykelbloggare och rätt lätt att motivera sig att skriva ett bra tag till.
/DS
Jag bor i Stockholms innerstad och det tar 1 timme och 15 minuter att med tåg och buss ta mig till min gamla arbetsplats i Södertälje.
Det tog mig två timmar att cykla de fyra milen. Alltså bara 45 minuter längre. Nu orkade hsg inte cykla 8 mil om dagen på en tung stålcykel med bara tre växlar så jag brukade cykla dit och ta tåget hem och sedan göra tvärtom nästa dag.
Jag har aldrig provat en Brompton men kombinationen cykel, tåg, cykel är onekligen ett vinnande koncept.
Jag får förvånande blickar varje dag när jag cyklar på vintern, särskilt när det snöar. Även om vi blir allt fler varje vinter är det långt kvar till att vintercykling blir något lika normalt som att ta bilen.
att ha möjlighet att cykla både före och efter tågresan är helt galet användbart, tro mig