Igår vad det dags att testa med Bella på bänken i lådcykeln för första gången. Som jag tidigare nämnt så hittade jag en barncykelstol på blocket, avsedd för pakethållare, men som passade perfekt på den lilla bänken. Hittills har hon ju suttit i en bilbarnstol fastspänd på golvet i lådcykeln men nu är hon alltså tillräckligt stadig för att sitta i en cykelbarnstol. Hon var inte på sitt bästa humör igår. Till en början var det inte heller så populärt att bli fastspänd i stolen på bänken heller. Inte blev det heller bättre när hjälmen skulle på. Men sen, när vi ger oss iväg så kommer vändpunkten. Och det rejält också. Helt upprymd av utsikten från sin nya plats på första parkett skiner hon upp och börjar att röra sig fram och tillbaka i några slags glädjeryck samtidigt som hon tar ton och börjar sjunga och tralla så att det hörs över halva Vasastan. Jag överdriver inte mycket.
Inte så glad innan vi kom iväg.
På leriga grusvägar tar vi oss fram mot badplatsen vid Brunnsviken. Bella får en hel del leenden och kommentarer emot sig under resans gång där hon lite kaxigt sitter och njuter av utsikten från hennes eleganta position. När vi kommit fram för att dricka en kopp choklad dröjer det inte länge innan Bella börjar att tjura igen. Det blir ett kort stopp innan vi återigen tar oss fram med världens bästa fordon och med en återigen förtjust unge hem mot Norrtullsgatan igen.