Min dotter Bella och jag var på Roslagstulls återbruk för ett par dagar sen.
En stor återvinningscentral med ”återbruk” inne i vanadisberget. Allt med nåt som helst andrahandsvärde tas om hand och slussas ut till nån av Second Hand-butikerna.
Ett fantastiskt ställe, bara fem minuter med lådcykel från där vi bor. Och de lådcykellösa behöver inte hyra bil för att bli av med skräp och det återbrukspotentiella.
Man erbjuds nämligen att helt kostnadsfritt (max 2 tim) låna en fet trehjulig Bakfiets för att utföra sina behov. Inte dumt.
Men det är en sak som grämer mig. En ledsamhet i allt det fina, som återigen måste tas upp (har gjort det förr, dec 2015). Ett mörkt moln skymmer nämligen solen – åtminstone delvis.
Problemet är att man kanske inte blir insläppt (eller utsläppt) på Roslagstulls återbruk. Med bil – ja. Alltid. Med lådcykel – inte alltid. Eller långt ifrån alltid. Under ungefär 2 av 3 besök i snitt har den stora porten, som ska öppnas automatiskt, inte öppnats för att släppa in eller ut mig och min cykel.
Irriterande att porten inte öppnas för lådcyklar – bara för bilar.
Den opålitliga porten har för mig kommit att utgöra en ful symbol för den så hjärtskärandes orättvisa trafikmaktordningen i denna stad.
Jag och min dotter har istället fått tråckla vår lådcykel med lass genom den trånga dörren.
Om man vill underkasta sig nåt av de ”viktigare fordonen”, kan man tyst och snällt vänta in ett och följa efter likt nån som försöker haka på en kändis förbi dörrvakterna till Spybar.
Men hur kul känns det? Ska det behövas 2017? Tycker inte det.
De lådcyklar som finns för utlån är trehjuliga och på tok för breda för dörrvägen. Så det här borde vara ett uppenbart problem. Det är en gåta att det inte fixats. Anmälde det som sagt i december 2015, men det är ännu inte löst. Ska det vara så svårt?
Här kommer man knappast igenom med trehjulig lastcykel.
”Är det många av de som lånar lådcyklar som klagar på att dörrarna inte öppnas för dem” frågar jag killen bakom disken som går igenom lasten för sånt som möjligen kan tillvaratas.
”Ja ibland, kanske varannan ungefär, säger till om det” svarar han och beklagar det hela.
Det är tydligen väldigt svårt och komplicerat att ställa in sensorerna rätt?
Det ger en bitter eftersmak till ett i övrigt så utmärkt initiativ.
DS
Läs också: Älska roslagstulls återbruk – men på lastcykel känns man sådär välkommen Del 1