I’m a bikepacker yes I am

Dag 3 09:40 på ett café nånstans i Wien

Sitter just nu på ett Café i Wien och käkar frukost. Internätet krånglar så publiceringen av det här inlägget kommer få vänta. Snart ska jag ut och kolla runt här – men ligger efter med bloggandet så passar på att skriva lite. Det var i alla fall VM final i söndags och omöjligt att komma in och se matchen vid Berlins egen Fan-plats på storduk vid Brandenburger Tor. En halv miljon hann dit före mig så det var fullt. En halv miljon!?

Jag begav mig till en indisk restaurang i Prenslauer Berg istället där jag åt en helt fantastisk tomatsoppa för ett årsedan. Bokstavligt ALLA restauranger visade matchen och hade riggat upp tv-skärmar och högtalare lite här och var. Vore man av den sorten att man inte uppskattar fotboll och hade föredragit att slippa se matchen, hade man varit tvungen att åka till Polen eller nåt för att komma undan fotbollseuforin. Jag är en sån som uppskattar fotboll, så glädjande nog slapp jag dra till Polen.

Tyvärr var, som alla andra, restaurangen fullsatt, förutom ett dyngblött bord som stod helt oskyddat för de skurar som avlöste varandra. Men platsen hade perfekt utsikt mot storbildsteven, så jag bad dem torka av stolarna för regnet började sakta avta lagom till matchstart.

Lite senare kom ett sällskap från Bulgarien, som bodde i Berlin, och gjorde mig sällskap och glädjevrålet när Tyskland tog ledningen i slutet av förlängningen var öronbedövande. Senare åkte jag runt på stan och bevittnade segeryran, det var svårt hävda sin rätt till cykelbanorna denna kväll kan man säga. Gick inte komma fram nånstans bland alla skrikande tyskar.

Prenzlauerberg ca kvart över midnatt

Ett under, när jag checkat ut från mitt rum dagen efter, att jag inte fick punka, med tanke på alla glasbitar som låg i drivor på Alexander platz och längs Unten den linden.

Bestämde mig för att ta nattåget mot Budapest. Under dan var jag ända ute vid Olympiska arenan. Det var sjukt långt att cykla. Halvbra plan då nästan hela dan gick åt till det. Avstånden ser små ut på kartan men verkligheten är en helt annan i Berlin.

Mäktig arena och kul att ha sett, men hade kunnat hinna med mycket mer om jag hållt mig runt Mitte.

När jag skulle gå på nattåget mot Budapest sa konduktören att det var fullt och att jag tyvärr inte kunde åka med, såvida jag inte reserverat plats. I tågluffar appen Rail planner står det klart och tydligt vilka tåg som kräver platsreservation – det här var inte ett av dem. Konduktören menade att alla nattåg gör det, jag gick upp till informationen där servicekillen bekräftade att, oavsett vad appen visar, måste man ha reserverat plats på nattåg.

Det enda nattåg jag kunde få plats på gick till Wien, från Wien är det bara ett par timmar till Budapest, så jag tänkte att det får bli varsitt besök i de båda städerna.

Först tog jag mig till Hannover där wientåget avgick ifrån, i Hannover hade jag en timme att spendera. I såna här situationer skulle de allra flesta backpackers bara sätta sig ner och vänta av tiden – men inte en bikepacker. En bikepacker fäller ut och ger sig ut för att upptäcka. På en timma hinner man med att gå in i en gammal ruin, känna stadens atmosfär, se en stor kyrka, stadens teater och dricka en snabb liten Berliner kindl på ett kvällsöppet fik.

Sen visade det sig vara hela 55 min försenat, men jag pratade bort tiden med en trevlig danska jag träffade på perrongen så det gjorde inte så mycket.

En tysk nyfiken man snackade mig till sömns, när jag väl var på plats i tåget. Trots att jag endast hade sittplats sov jag rätt okej. Tåget kom nyss fram. Ska navigera mig runt, se några palats, äta något, känna atmosfär, observera cykelvänlightesgraden såklart, och vid fyratiden ta tåget vidare mot Budapest. Vad som överraskat mig hittills att här verkar finnas rätt bra cykelbanor. Tyvärr är biltrafiken av det aggresivare slaget, vilket lägger sordin på cykelglädjen.

Fortsättning följer…