Onsdag Budapest 23:15
Bestämde mig för att ta mig upp för berget Gellért efter att ha checkat ut från hotellet, därifrån lär man ha Budapests bästa utsikt. Jag cyklade över Freedom bridge för att börja bestigningen. Från Pest till Buda. För första gången på länge kände jag ett glädjerus sprida sig genom kroppen. Brisen från Donau svalkade välbehövligt i hettan. Då kom den plötsligt. Spontansånen. För första gången sen jag studerade på Wendelsbergs musikallinje 1998 tror jag. Jag sjöng: Here I come Buda, here I come Buda, Buda Buda Buda, Buda Buda Buda, yes her I come Buda. Jag la på ett vibrato, sjöng starkare med en större dos patos: Here I come Buda, here I come Buda, Buda Buda Buda, Buda Buda Buda, here I finally come Buda.
Det var fint däruppe, man såg över hela Pest och gick man runt såg man även halva Buda. Lite senare på vägen över till Pest igen brast jag även då ut i spontansång, om det nu kan kallas spontansång även andra gången den kommer bara sådär på mindre än en timme. Jag sjöng: Bye bye Buda, Bye Bye Buda, Buda Buda bye bye, Bye Bye Buda. Sen la jag på extra vibrato och volym och fortsatte Bye bye Buda, Bye Bye Buda, Buda Buda bye bye, Bye Bye Buda.
Och jag tror jag börjar på ett nytt inlägg lite senare…