Lådcykelkung av Gamla Nynäsvägen

En pizzapaus i Tungelsta var det enda stoppet som behövdes för att bemästra de 6,5 milen mellan Nynäshamn och Stockholm. Vi struntade i den mycket längre Nynäsleden (som vi cyklade till färjan) och valde att färdas längs den lugna gamla Nynäsvägen istället.

Snällare underlag, nästan inga bilar och marginellt mindre vackert än Nynäsleden.

Ungefär fyra timmars cykling.

Det man missar på att cykla gamla Nynäsvägen är ett par fina badsjöar och ett par mils sörmländska landsortsstråk. En variant är att hålla sig till leden mellan Stockholm och Tungelsta, men därefter välja den mer cykelvänliga Nynäsvägen. Då får man både en fin landsortssträcka (Ådravägen), en badsjö och en snabb, snäll och bilfri sistasträcka mot Gotlandsfärjan.

Vi har valt att cykla med en styck åtta vxl Bakfiets long samt en Brompton.

Varför Brompton?

När exakt uppstod nåt behov av att fälla ihop den? kanske du frågar dig. Anledningen till att välja Brompton, trots inget förutsett vikbehov, är att man kan packa en hel del i tillhörande touringväska. Åker man iväg en hel vecka, tre pers, behöver man onekligen en hel del packutrymme, det kan ingen förneka. De små hjulen tillåter också en ryggsäck, fäst i sadeln, som pendlar irriterande från sida till sida då man står upp och cyklar; men ändå, mycket får man med sig.

Och man vet egentligen aldrig när man behöver fälla ihop sin cykel.

Det var nämligen så att Destination Gotland hade slarvat, och lovat bort samtliga cykelplatser med tillhörande spännband. Vi var på plats sist av de cyklande. Lådcykeln stod stabilt på sitt rejäla stöd så något spännband till den behövdes inte, konstaterade personalen nöjt.

Båtpersonalen skruvade dock obekvämt på sig när de inte såg någon lösning på att göra fast den sista cykeln ombord – vår Brompton.

Du har säkert redan räknat ut att bloggaren, under stående ovationer, på 11 sekunder blankt, fäller ihop cykeln och lägger den i lådan.

”Hurra, Hurra” ropar färjepersonalen på gotländska och bugar sig djupt. Tacksamma över att de räddats av de båda funktionellt så fantastiska cyklarna.

Och oj vad jag kryddar på utan förbehåll. Men båtpersonalen var imponerad. Och så hade vikcykeln fått en plats, en mening och syfte, även på denna resa. Att rädda upp situationen för Destination Gotland för att de har, likt Stockholms cykelplanerare, underskattat antalet cyklande.

Innan jag spinner vidare på ingressen, och börjar att skryta om hur fantstiska benmuskler man måste ha, för att sträckcykla 6,5 mil med packning, XXL-rygga och barn – tänkte jag lyfta på hatten för cykelfunktionen i Google Maps.

Vi har inte använt oss av några papperskartor alls.

Något att tänka på är att ställa sig skeptisk när kartfunktionen försöker leda in en i en tätort (till ex Handen) istället för att åka snabbaste vägen förbi. Tjänsten försöker att hela tiden ge dig så mycket cykelanpassad väg det bara går, vilket ibland leder till märkliga omvägar och vägval.

Sålänge man genomskådar det funkar de digitala cykelkartorna över förväntan. Men att använda gps-funktionen i mobilen drar batteri som attan. Vi har haft med oss en solenergiladdare Solarmonkey (köp inte en orimligt billig) som funkat väldigt bra för att råda bot på problemet (det har ju varit soligt).

Med en nästan overkligt nöjd unge i lådan, ständigt leende och påhejande sin kämpande tappra fader, råder det inga tvivel om att mina teorier stämmer:

BARN MÅR BRA AV ATT FÄRDAS I LÅDA.

Längs vägen har vi mött käcka cyklister som glatt kom-igen-hälsar, rultiga hemmafruar framför pittoreska röda små stugor som vinkar glatt och kastar nybakta bullar, som till Bellas förtjusning hamnar rakt ner i lådan (jag kryddar igen).

Det är några av skälen till att man kan, trots en totalvikt för ekipaget på 165 kg, nästan sträckcykla 6,5 mil (bara en paus) och fortfarande njuta av det.

/DS