Problemet med en ny dyr cykel

Har under lång tid gått i köptankar.

En ny cykel. Mångsidig variant i 15-16 tusenkronorsklassen. Pelagos Stavanger har stått högst upp på önskelistan.

Men nåt känns sådär. Är ju van att ta med min hopfällbara cykel in i vår trygga lya. Det skulle inte riktigt funka med en fullstor. Inte i vårt hem.

Sen ser man tyvärr, inte alltför sällan, såna här exempel på stan:

Bevittnat tidigare idag. Lemlästad:(

Det ser inte kul ut. Bidrar till att jag skjuter upp mitt cykelköp.

Vad säger till exempel försäkringsbolaget i sånt fall?

– Är ”hela” cykeln inte stulen, blir det ingen kosing från oss.

Visst. Vi har haft vår lådcykel utomhus, nästan varje dag, i över tre år. Inte ett rånförsök och till- och med Brookssadeln har fått vara ifred.

En del menar att vi haft tur. Jag menar att många cykeltjuvar ser lastcykeln som en avart de inte riktigt förstår sig på. Svårt att sälja vidare. Komponenter relativt ointressanta och svår att slänga in i skåpbilen.

En skruttcykel ger en sorts frihet. En vikcykel likaså. Man slipper oroa sig.

Man kan alltid sätta på ett extra lås på sin dyra cykel och hålla på.

Men vill man det?

Det förtar cykelglädjen en aning.

En man från London, som jag träffade på en fest i somras, menade att där kan du som längst behålla en ny cykel, som du låser fast utomhus, fem timmar innan den blir stulen. Oavsett vilket lås du använder. Kylsprej biter på allt. Därför måste man alltid ta med sin cykel in på jobbet, vilket kanske inte alltid uppskattas eller är tillåtet.

Går vi åt samma håll i Stockholm?

Dagens i-landsproblem ventilerat.

/DS