Som ni hängivna läsare av denna blog vet, så har jag haft problem med min fällcykel vintertid. Snö, smuts och slask sätter sig på dreven och kedjan börjar att slira. Denna vinter har jag hittills varit förskonad från problemet då snön uteblivit men nu när det plötsligt blivit vargavinter har jag återigen haft problem.
Förra året uppfann jag ett litet skydd av plexiglass avsett för att skydda de känsligaste dreven och nu har jag under ett par dar fått tillfälle att prova det. Det har varit värsta tänkbara förhållanden för min Brompton med massor av klibbig snö på vägarna som lätt fastnar på komponenterna.
Jag har lagt märke till att mycket av den snö som fastnar kommer från bakhjulet som slungar upp snön så att den kommer, så att säga, överirån. För att råda bot på det har jag tagit till silvertejp och med hjälp av en bit kartong gjort den lilla lappen som sitter på stänkskärmen, lite större.
Silvertejpen och/eller min uppfinning verkar ha gjort susen. Inga haverier på två dagars cykling(2•7 km).
Vet inte om det är silvertejpen eller mitt hemgjorda skydd som är till störst fördel men jag tippar på tejpen som hindrar mycket snö.
Eller som min farfar brukade säga:
”Allt går med gaffa-tejp; och går det inte med gaffa-tejp – har du inte använt tillräckligt.”
Du har den enväxlade kedjespännaren eller hur? Jag har den tvåväxlade och har sällan problem med att kedjan kuggar över i snö. Jag har nyligen cyklat totalt 40km i snö och har bara problem i tjock och klibbig snömodd. Vanlig torr snö är inga problem. Jag misstänker att den tvåväxlade kedjespännaren av någon anledning fungerar bättre med snö än den enväxlade.
Jag har en trevxl. (Vet inte om det är samma som sitter på envxl.)
Och har egentligen aldrig haft problem i minusgrader. Det är snöblaskväder som inte funkat, då det skvätter upp smuts, snö på kedjan. Då ger kedjespännaren upp. Som du beskriver…