Nu är jag hemkommen från helgens vistelse i Vadstena. Alla repliker och sångtexter satt, trots att det gått nästan fyra månader sen sist. Det känns att man spelat den där föreställningen ett tag nu. Allt finns i ryggmärgen. Varenda ljusbyte, varenda ton, varenda paus….Utmaningen blir förstås att ändå göra allt som om det var första gången.
Denna gång bokade jag bara biljett för ditresan. Vet inte riktigt varför. Jag visste att jag skulle hem på söndag men jag tycker väl bara att det är så himla tråkigt att boka i förväg. Spontanresenären borde premieras! Inte som SJ gör nu. Belönar den som bokar ett år i förväg. Det är väl mycket roligare för omgivningen om man helt plötsligt får ett infall. ”Jag kommer till helgen, kul va?” Spontanitet håller en ung längre.
Under gårdagen började jag fundera på hur jag skulle ta mig hem. Det enda jag hittade var en buss. Föredrar verkligen tåg framför buss och enda sättet att boka biljett var online. Även om jag hade min iphone med mig blev det problem när jag skulle betala eftersom den lilla ”bankdosan” var kvar hemma.
Till Mjölby som är en knutpunkt är det drygt två mil från Vadstena. Vägen dit är riktigt trevlig att cykla på. Så klockan 08:20 gav jag mig iväg på min Brompton. Det tog en dryg timma i lite motvind men vägen var himla trevlig. Vid 10 satt jag på tåget mot Stockholm. Och inte ruinerad blev jag heller trots att jag var spontan med SJ. 380:- var väl helt okej.