Vi nordbor är inte direkt kända för att obehindrat prata med folk vi inte känner. Men det är inspirerande att märka hur stor skillnad det kan göra om vi bara använder våra röster lite mer än vad som är kutym. På gymmet där jag tränar utbyts få ord mellan oss som är där. Men ibland händer det.
Som en gång när jag frågade en man hur han, enbart med hjälp av gymmets app, kunde låsa upp entrédörren till det för tillfället obemannade gymmet. Han berättade att han precis lärt sig använda den nya funktionen och att det bara är att trycka på nyckelikonen i appen för att göra mobilen till en gymnyckel.
I omklädningsrummet, lite senare, höll jag samtalet vid liv genom att fråga om han kommit för att styrketräna eller gå på ett pass. Han förklarade att han föredrog att träna fritt i gymmet eftersom det kunde ske spontant när hans dotter tränade fotboll. Jag berättade att min dotter också spelar fotboll, och det ena samtalsämnet ledde till det andra.
Det visade sig att han var chef för ett större företag och var i behov av någon som kunde hålla workshops för sina anställda, med temat röst och kommunikation. Och den personen blev jag – tack vare att jag ställde den där frågan om dörröppningen med telefonen. Istället för att googla informationen eller bara lista ut det själv.
Min erfarenhet är att människor ofta kan vara lite tillknäppta i början, men att det inte krävs mycket för att lirka upp dem. Plötsligt kan de bli hur öppna som helst.
Utmana dig själv och hitta på anledningar att prata med människor du inte känner. Du kan förstås inte – och bör heller inte – räkna med att det leder någonstans alls. Men jag kan lova att sannolikheten för att skapa värdefulla relationer, av alla möjliga slag, ökar med flera hundra procent jämfört med om du bara stoppar in dina AirPods eller stirrar ner i mobilen så fort du får chansen.
Och du kan vara säker på en sak: om du aldrig skjuter på mål, är det alltid noll procents chans att bollen går in.