Var snäll mot dig själv – undvik bära hem barncykel och surunge

Ett klockrent, vid köp helt oförutsett, lådcykelanvändningsområde är att kombinera lådcykelturer med barnets eget cyklande – när det då äntligen blivit dags för det.

Det gör att man utan att ens behöva överväga saken tillåts ge sig ut på längre äventyr än bara runt de gamla vanliga tråkhemkvarteren.

Att löpa (eller vanligcykla) bredvid sitt, på bortresan, upptäcktspigga gladtrampande barn, kan lätt sluta i Shotahejti, och till ljudet av surhetsgnäll får man bära hem både barn och svintung stålbarncykel.

Det är så jobbigt att bära hem gnällunge och tungcykel från Shotahejti att man skriver ett kontrakt med sitt humör att aldrig mer röra sig längre bort än högst till grannkvarteret igen.

Möjligheten att vid behov lägga cykeln i lådan råder fullständig bot på det här problemet och man kan obegränsad och fri, från sadeln, börja upptäcka världen tillsammans med sitt cykelbarn.

I sommar tänkte vi ge oss ut med tält och mer packning än dagsutflyktsbehovet, och då är det ingen höjdare att reservera större delen av lådan till en barncykel.

En upphängningsanordning, så att cykeln sitter stadigt längs med, utanför lådan, vore inte fel.

Har kollat runt en del men inte riktigt hittat den ultimata lösningen.

Kanske nån godhjärtad har erfarenheter/tips att dela med sig av? Någon med bättre koll på lämpliga upphängningsanordningar än jag själv?

…Och lite senare, tipsen börjar rulla in:

Tips: Pop Bergqvist (@peppelorum). Elastiska band till lilla cykeln där fram och spännremmar till den större baktill.

 

 

 

/DS