Var och såg Bicycles VS Cars på Zita i lördags.
Det måste vara väldigt svårt, för den största av bilstadsförespråkare, att på allvar argumentera för bilen som det normativa trafikslaget i en storstad efter att ha sett filmen.
Vem vill bo i en stad där 60-70% av utrymmet gått åt till p-platser, parkeringshus, trafikleder och där luften är så kass att du måste gå runt med mask? Är det en stad för människor? Är man överhuvudtaget frisk om man anser det?
Det är märkligt att så många saknat tro på cykelns potential att förändra.
Att ett så miljövänligt, billigt, extremt yteffektivt och hälsofrämjande fordon hamnat i samhällets och storstadens periferi i så många år är en gåta. Starka bilfrämjande krafter ligger förstås bakom.
Men förhoppningsvis ska cykeln, trafikslaget på undantag, äntligen bryta sig igenom alla lager av en hittills ohotad trafikmaktordning och bli en av den framtida stadskulturens viktigaste hörnstenar.
Ska inte gå in på innehållet, gå och se filmen själv och supporta den, däremot ska jag ta tillfället att berätta om en situation i kafferummet igår då en kollega frågar mig vad jag gjort i helgen. När jag berättat att jag bland annat sett Bicycle VS Cars, beredd att förklara vidare, säger hon istället att hon tänkte på mig när hon hörde om den.
En film som handlar om cykeln mot bilen som ”vanliga” människor har hört talas om. Det är fantastiskt. Det var inte längesen jag fick förklara för de flesta, både en och tre gånger, att jag INTE bloggar om cykelsport utan om cykeln som transportmedel. Folk tittade konstigt på mig och visste inte riktigt vad de skulle säga.
Idag ser det lyckligtvis annorlunda ut. Bland annat tack vare Fredrik Gerrtens film.
/DS
Jag tycker att synen på cyklism från almänheten har förändrats sedan ett tag tillbaka; bara det senaste halvåret. Kanske är det jag själv som förändrats och ser andra saker, men jag får intrycket att folk nu i alla fall har börjat insé någonstans att cykeln är ett riktigt transportmedel
inse*
Så mycket bättre är inte Stockholm. Här är 50% av ytan dedikerad till biltrafik, eller om man bara räknar gatunätet är nästan 70% till för antingen bilvägar eller bilparkering.
Men citatet från BvsC om att 60-70% av ytan är till för biltrafik syftade väl på den totala ytan av hela staden, iklusive bebyggd yta, vägar, parker, osv.
Visserligen sant, men jag har som sagt hört att siffran för Stockholm är 50% av den totala ytan ska vara dedikerad till bilvägar/parkering, men har ingen bra källa på just den siffran.
Undersökningen du hänvisar till visar, vad jag förstår, bara hur stor andel av gatunätet som är dedicerat till biltrafik och bilparkering, vilket blir 70%
Fast många både politiker och vanlig folk ifrågasätter inte och tycker på allvar att vi ska fortsätta som vi gjorts hittills, läste detta i UNT från alliansen nyligen
”Med Miljöpartiet på ordförandeposten i gatu- och samhällsmiljönämnden riskerar Uppsalas medborgare att få se en utveckling där alla cykelsatsningar går till centrala Uppsala, där parkeringsplatser försvinner, parkeringsavgifter höjs och parkeringsnormen sänks i raskt takt. Majoritetens beslut i gatu- och samhällsmiljönämnden att förbereda ett borttagande av minst 33 parkeringsplatser på Sysslomansgatan mellan Torsgatan och Geijersgatan utan att någon som helst konsekvensanalys gjorts är ett tydligt ställningstagande. Resultatet är dock att människor väljer att ta sig till köpcenter utanför centrum och att antalet bilresor i Boländerna och Gränby ökar.”
http://www.unt.se/asikt/debatt/alla-fossilfria-fordon-behovs-3638754.aspx
De menar att mindre yta för bil leder till ökade bilresor, intressant.