Vetlanda – Köpenhamn Dag 3

Jag vaknade idag på morgonen av fågelkvitter och nattens regn hade dragit undan. Det luktade tjära. Jag hade satt upp tältet precis vid ett tjärbränneri och jag måste säga att lukten av tjära platsar på min topp 5 luktlista.

Dom trevliga ekologi och gröna vågen människorna från gårdagskvällen hade lovat mig att få använda dush och toa i torpet dom hyrde. Det kändes lyxigt att få dusha.

Vid tiotiden bar det iväg och milen avverkades snabbt. En kort frukostpaus i Osby och sen var jag strax i Hässleholm. Det är en ful stad men dom serverade bra greksallad på ett ställe och jag kunde höra på radio att Sveriges fotbollsdamer tog hem matchen mot Australien i kvarten.

Dom fem milen hade ditills gått på lite drygt två timmar men nu skulle det bli motigt visade det sig. Lite mitt eget fel. Min karta sträckte sig bara till Hässleholm och jag var tvungen att förlita mig på telefonens gps. Jag blev ganska sur när det tog tvärstopp efter några kilometer p.g.a motortrafikled. Föbjudet att cykla på och ingen alternativ skyltning heller. Jag fick cykla tillbaka och ta mig fram via kringel o krokvägar. Det gick jättesakta. Till slut kom jag åter upp på motortrafikleden men till min glädje såg jag nu en cykelbana som gick vid sidan av. Tråkig cykelväg men man kom fortare fram vilket var välkommet.

Efter byn Klippan så tänkte jag slå upp tältet. Det var bara det att det var ju bara sädesfält var man än såg. Ingen tältplats direkt. Jag längtade tillbaka till smålandsskogen, med alla fina tältplatser, då jag cyklat långt och hälsenan och vänstra knäet värkte. Men jag tänkte att idag får bli min riktiga långdistansdag sen slappar jag. Så jag fortsatte.

När jag kom till det fulaste samhälle jag varit i, Åstorp, såg jag på gps:en att det bara var 22 kilometer kvar. Så jag åt lite nötter och en banan och fortsatte. Gps:en visade fina mindre vägar ända fram till Helsingborg som jag följde.
Eftersom jag verkligen inte ville köra fel igen frågade jag ett par på cykel. Dom visade en annan väg och sa att jag var på väg till Ängelholm. Trots gps:en bestämde jag mig för att lita till parets vägbeskrivning. Det skulle jag inte ha gjort. Efter en timmes cyklande kom jag till ett litet ställe som heter Mörarp och frågade inne på Ica hur långt det var kvar. Jag gissade på 4 kilometer. Nästan två mil sa kassörskan. Skit. Jag köpte tröstsnask och bestämde mig för att inte nedslås. Sen satte jag fart trots en verkande kropp. Nu körde jag med fart på högsta växel och närmade mig dagsmålet blixtsnabbt. Jag ville fram. Nu. Jag ringde ett vandrarhem inne i stan och bokade ett rum. Och nu är jag här.

Inte det mysigaste jag varit på om man säger så men det känns bra att va här efter 14 mils cykling. Jag har mätt upp varenda liten sträcka och felkörning med gps:en och 14 mil blev det. Det betyder fem mil kvar till Köpenhamn.

Idag var det slitigt men nu ska jag dra ner på tempot, slappa och ta det lugnt resten av resan. Det har jag förtjänat.